Bussföraren Bernt: Fota mer på jobbet!

– Jag hade en längtan om att använda bild för att berätta allt jag gjorde, men det var inte så lätt att ha med en tung kamera på jobbet och film var dyrt. Jag hade haft massor av bilder om det var lika enkelt som i dag, säger Bernt Lindgren, som numera alltid bär med sig sin digitalkamera i ett bälte.

Han bjuder på vetelängd och kaffe hemma i sin lägenhet på Södermalm i Stockholm. Ena rummet är vigt åt hans stora intresse. Här sitter han och foto­graferar av gamla negativ och lägger in dem i datorn och redigerar. Bernt plåtar allt som påverkar honom och därför har det blivit naturligt att foto­grafera en hel del på jobbet. 

– Det finns massa bilder på semester och natur, men det förvånar mig att vi inte tar mer bilder på arbetet eftersom vi tillbringar så mycket av vår tid där.

Själv har Bernt jobbat i 20 år vid järnvägen. Han körde buss både på 1970-talet och på 2000-talet innan han gick i pension för två år sedan.

Han tycker att arbetslivet är ganska dåligt skildrat i medier och fotoutställningar. Undantaget är fackförbundstidningar. 

– Men min poäng är att folk själva ska skildra sin arbetsmiljö. Den som jobbar i en miljö känner miljön bäst. Och det skapar en stolthet över jobbet. 

”Det fina med att vara bussförare är att man ser hela stan ur alla vinklar i alla årstider. Man har en panoramautsikt som resenärerna inte får.”

Bernt tycker att det är viktigt att andra får veta vad ett jobb innebär. Han tar bussföraryrket som exempel, ett jobb som kräver hög koncentration vilket inte alla förstår.

– Det som är givet för en själv är inte givet för and­ra.

Vid järnvägen fotograferade Bernt ofta sina arbets­kamrater och ville få fram samarbetet som krävdes i jobbet. Att köra buss är ett ensamt arbete, men bjuder på makalösa vyer från förar­sätet. I Bernts bildsamling framträder ett Stockholm med soluppgång över vattnet, i snöstorm och med människor som rusar över övergångsställen. Ibland med en julgran i handen. Vid rödljus eller andra tillfällen då bussen stod still kunde Bernt snabbt plocka upp kameran och fånga en bild av vår vardag. 

– Det fina med att vara bussförare är att man ser hela stan ur alla vinklar i alla årstider. Man har en panoramautsikt som resenärerna inte får.  

På rasterna fotograferade Bernt sina kollegor. De visste att han tog bilder och han blev aldrig ifråga­satt, inte heller av någon chef. Han understryker att man bör fotografera med omtanke och fråga personen man fotograferar, om man tänker använda bilden till något. Särskilt viktigt är det förstås om man jobbar med människor och vill foto­grafera dem. Bernt tycker att det är tråkigt att det finns arbetsplatser som har totalförbud mot fotografering. Men man kanske kan fotografera sina kollegor på rasten? 

Bernt tycker inte att man behöver dyr utrustning. I värsta fall kan man ta bilder med mobilen, som man alltid har med sig, annars kan man köpa en liten, smidig digitalkamera och ett fodral att sätta i bälte eller liknande. 

– Använd samma grejer som du har på semestern, men plåta lite på jobbet också.

Bernt om sina bilder

”Växelläggning på Centralen i Stockholm i slutet av 1980-talet. Jag tycker om kompositionen och kraften i bilden och att den – för mig i alla fall – berättar om samarbete. Om att dra åt samma håll så att säga.”

”Tagen 19 december 2010. Text: Nu ska vi hem och fira jul.”

”De satt där så kärvänligt tillgivna varandra när jag gled in med linje 69 på Blockhusudden en vinter. – Jag har sån tur med katter, sa den gamla kvinnan och sken upp som en sol, varm nog att smälta ner både snö och sorger. Året var 2005.”

”Pia blir bjuden på fika på linje 66 vid ändhållplatsen på Reimersholme en marskväll 2006.”