Marianne Flodin var fantasins försvarare
Kan man sy fast sina tankar på ett byxtyg?
Ja, i alla fall i Marianne Flodins diktning.
Hon var en arbetardiktare och sömmerska från Sjuhäradsbygden i Västergötland, dog 2009 75 år gammal, redan då nästan bortglömd.
Men här är en poet som förtjänar att återupptäckas.
Marianne växte upp i ett fattigt arbetarhem, alla sex barnen måste börja arbeta direkt efter konfirmationen. Det här var en tid när byxorna, kavajerna och strumporna ännu tillverk-ades i Sverige, ofta i tekoindustrins fabriker runtom Borås. Marianne Flodin skrev dikter om livet vid maskinerna, som ”Rullerskan” från början av 60-talet, ett slags koncentrerat arbetsplatsreportage:
Tjugometerstrumman gjorde
många tusen varv i minuten.
När de färdiga rullarna föll
stoppade den vana handen
tvåkilosbjässen i farten […]
Flodin blev aldrig utgiven på något stort förlag, men fick sent i livet ett erkännande när vissångerskan Sofia Karlsson satte musik till ”Frukostrast på en liten syfabrik på landet”. Dikten, som Marianne skrev när hon arbetade på Rydbergs Konfektionsfabrik, berättar om hur hon stannar kvar i salen en sommardag, efter att under morgonskiftet fäst tankar och etikett på det där byxtyget. Arbetskamraterna dricker kaffe och tar en rök i fikarummet. Men därinne, ensam, står Marianne Flodin. Skriver:
Och tygdammet sjunker i solsträngens dans
och stillnar på bänk och maskin
Och själv är jag här och nån annanstans
i nuet och fantasin.
Ett fönster mot fantasin, en glipa i skiftarbetets dammljus.
Mer av Marianne Flodin
● ”Möten med sjuhäradspoeter”, antologi från 1983 som finns på Göteborgs och Borås stadsbibliotek.
● ”Gåvan till jorden”, ”Dikter” och ”Inre solsystem”, böcker skrivna av Marianne.
● ”Visor från vinden”, album av Sofia Karlsson där sången om frukostrasten finns.