I maj har Kommunal kongress och många viktiga beslut kommer att fattas. Bland annat ska det väljas förbundsledning och förbundsstyrelse. Nuvarande förbundsordförande Annelie Nordström har meddelat att hon inte kandiderar till en ny period och flera namn har börjat florera som potentiella kandidater. Såväl förbundets valberedning som kongressombuden har ett viktigt ansvar att vara lyhörda mot medlemmar och förtroendevalda, för att kunna välja en ledning som motsvarar medlemmarnas förväntningar och kan leda förbundet i enlighet med de värderingar och ideal som vår organisation står för.

Årets kongress kommer inte att vara som alla andra. I ljuset av de problem som kom fram till ytan i samband med Aftonbladets granskning i januari, förväntar sig våra medlemmar att de val som görs och de beslut som tas av årets kongress leder till viktiga förändringar i organisationen. Vi vill med detta göra förbundets valberedning och avdelningarnas kongressombud uppmärksamma på ett systemfel som finns i organisationen, som kongressen måste göra något åt.

Generellt har förbundet haft svårigheter med att kunna dra en klar skiljelinje mellan rollen som ombudsman och rollen som förtroendevald. I en demokratisk organisation är det de förtroendevalda som har fått medlemmarnas mandat att fatta beslut. De anställdas roll däremot är att skapa underlag till beslut, samt genomföra fattade beslut. Det är den rollfördelning som föreslogs i översynsutredningens slutrapport Kamp med hjärta (se s. 60), som kongressen antog 2004. När denna rollfördelning inte är tydlig får vi demokratiska problem.

Generellt är förbundet bra på att skilja på rollerna längst ner i organisationen. Men ju högre upp i hierarkin vi tittar, desto mer accepterat är det att bryta mot principen om att hålla isär rollerna. Till exempel har förbundsmötet valt flera ombudsmän att ingå i förbundets valberedning. Det skulle vara otänkbart att välja in ombudsmän i en avdelnings eller en sektions valberedning, bara för att ta ett exempel.

Det mest extrema exemplet är dock 17 § mom 1 i stadgarna, som anger att de som väljs in i förbundsledningen, anställs av kongressen. Med utgångspunkten i detta har förbundet kunnat motivera fallskärmar till förbundsledningen. Eftersom uppdraget som förbundsordförande eller viceordförande i praktiken utgör en otrygg anställning på tre år, får innehavaren ett trygghetsavtal som ska kompensera för den avsaknad av anställningstrygghet som positionen innebär och den osäkerhet som är förknippad med att aldrig vara säker på att bli omvald. Principen är inte ny. Även en verkställande direktör får en fallskärm, eftersom den inte omfattas av skyddet i LAS. Men principen är inte tillämpbar på ett förtroendeuppdrag. Inte heller sektions- eller avdelningsordförande som har uppdrag på heltid kan räkna med att bli omvalda, men till skillnad från våra förtroendevalda i förbundsledningen så har de ofta ett jobb att komma tillbaka till. Den relevanta frågan är inte varför förbundsledningen i egenskap av innehavare av otrygga anställningar inte ska erbjudas ett trygghetsavtal, utan snarare varför de i hela fridens namn ska anställas av kongressen! Genom att blanda samman rollen som anställd och förtroendevald, har 17 § mom 1 i stadgarna bidragit till att förbundsledningen kunnat få privilegier som i vanliga fall är helt otänkbara för ett förtroendeuppdrag. Det är självklart att förekomsten av fallskärmar sticker i ögonen på våra medlemmar.

Det största problemet är dock den sammanblandning som inte är reglerad, utan som snarare upprätthålls genom tradition. Så gott som samtliga förbundsordförande de senaste decennierna har hämtats från ombudsmannaleden. För att kunna organisera vårt förbund på ett sätt som tydliggör rollen som anställd kontra förtroendevald, krävs inte enbart stadgeändringar. Vi måste även ifrågasätta de attityder i förbundet som gör det accepterat att ombudsmän väljs på förtroendeuppdrag. Vi måste kunna bryta invanda mönster och attityder som har möjliggjort för de anställda att kunna ta på sig den roll, som i en demokratisk organisation, ska tillfalla de förtroendevalda. Annars får vi lika gärna kasta Kamp med hjärtat i papperskorgen, men då får vi leva med de demokratiproblem vi har idag, med allt vad det innebär.

Vi uppmanar förbundets valberedning och avdelningarnas ombud till Kommunals kongress att bidra till detta. Vi måste få till en förändring nu. Välj en förbundsledning och en förbundsstyrelse som avspeglar medlemskårens sammansättning. Välj en förbundsordförande som har de egenskaper som tillsammans med resten av förbundsledningen kan leda förbundet på ett bra sätt. Men välj inte en ombudsman. I ett förbund bestående av 500 000 medlemmar, måste det kunna finnas kompetenta och kapabla människor även utanför förbundskontoret. Ska vi få till en förändring så måste vi börja nu.

 

Mikael Twilling
ordförande sektion Trafiken Västra Svealand

Anna Skarsjö
ordförande sektion Askim-Frölunda-Högsbo

Margreth Jakobsson
ordförande sektion Bjurholm

Alejandro Caviedes
ordförande sektion Umeå

Anna Shaw Johansson
ordförande sektion Lidköping

Styrelsen för sektion Umeå trafik

Anette Almgren
ordförande sektion Kinda

Karin Svedlert
ordförande sektion Umeå landsting

Johanna Svensson
ordförande sektion Falköping-Tidaholm

Annicka Jönsson
ordförande sektion Trelleborg-Vellinge

Lena Carlsson
förtroendevald i Kommunal

Birgit Mnad
ordförande i sektion Skellefteå landsting