Varför ville du vara med?

– Med min långa erfarenhet av yrket, 28 år närmare bestämt, ville jag se hur diskussionerna går i dag bland mina kvinnliga kollegor. Jag förväntade mig att det skulle bli mycket fokus på jämställdhetsfrågor men det blev det faktiskt inte. Vi diskuterade mer allmänna löne- och villkorsfrågor.

Hur såg dagen ut?

Vi hade ett Open Space-möte som började med att vi fick spåna fritt över positiva och negativa saker med yrket. Utifrån dem skapades sedan tio olika stationer med lika många ämnen som diskuterades under ledning av en bordsvärdinna. Vi fick också veta att det bland oss fanns 755 års samlad erfarenhet av yrket den där dagen. Det var en rätt häftig känsla.

Andelen kvinnliga busschaufförer i Sverige är trots allt bara 17 procent – hur ska ni locka fler?

– Man borde arbeta mer aktivt för att locka tjejer till yrket redan i grundskolan. I dag måste man gå fordonsprogrammet för att få lära sig köra tunga fordon. Det är få tjejer som vill göra det. Kanske kan man kombinera exempelvis samhällsprogrammet med att lära sig köra buss? När jag som tjugoåring bestämde mig för att bli busschaufför fick man betalt under själva utbildningen – det kan vara en ingång. Tjejer behövs dels för att alla arbetsplatser mår bra av att vara blandade men också för att tjejer ofta är lugnare i trafiken – det mår branschen bra av.

Din långa erfarenhet är ett gott betyg för yrket – vad är det bästa?  

– Vi busschaufförer gnäller på mycket ibland, våra arbetstider och att det kan vara svårt att få ledigt, lik förbannat så jobbar vi kvar. Det är ett fantastiskt jobb helt enkelt. Att få träffa alla dessa människor är det roligaste men jag har också en stor yrkesstolthet. Det är roligt och häftigt att kunna hantera stora motorfordon på ett säkert och behagligt vis.