Nyligen släpptes rapporten Våld mot äldre kvinnor som du skrivit. Vad kom du fram till?

– Att det är tydligt att äldre kvinnor ofta varit exkluderade från forskningen om våld mot kvinnor. Det har delvis varit ett sätt att avgränsa forskningen men det kan också bero på stereotypa föreställningar om äldre bland forskare. Föreställningar som säger att äldre kvinnor inte utsätts för till exempel våld i nära relationer – framförallt inte sexuellt våld. Ett synsätt som problematiseras i alldeles för liten utsträckning. 

Det synsättet finns också inom äldreomsorgen menar du – hur?

– Tror man inte att detta även kan drabba äldre kvinnor så blir det också svårt att upptäcka det. Granskningar har visat att det generellt sett finns en alldeles för liten kunskap om våld i nära relationer bland äldreomsorgens personal. På grund av sin ålder och ibland isolerade livsstil kan de våldsutsatta äldre dessutom bli än mer sårbara än unga kvinnor i motsvarande situation. Därför måste personalen bli bättre på att fånga upp dem som är utsatta.

Hur ska man göra?

– Äldreomsorgen bör till exempel ingå i kommunens samverkan kring våld i nära relationer. Om föreställningar om att äldre kvinnor inte utsätts för våld i nära relationer får råda är det svårt att ge dem det professionella bemötande och stöd som de behöver. Att ha kunskap om – och vara observant på – våldets olika uttryck är viktigt liksom att hålla sig uppdaterad om vilka hjälpinstanser som finns för den här gruppen. Vård- och omsorgspersonal bör dessutom rutinmässigt ställa frågor till äldre om de varit utsatta för våld.

Vilken är rapportens viktigaste slutsats? 

– Att våldsutsattheten inte tar slut vid 65 måste lyftas och synliggöras igen och igen. Mörkertalet bland denna grupp av kvinnor är antagligen stort. Forskning som även inkluderar kvinnor över 65 måste bedrivas och kunskapen som finns spridas – framförallt till de yrkesverksamma som möter och kan fånga upp de äldre våldsutsatta kvinnorna.