”Är det Tobias Baudin vi vill ha?”
Vill vi ha en ordförande som är känd till namnet och tillhör klicken som figurerar i alla fackliga sammanhang? Eller vill vi ha någon som kommer ihåg kampen för att få lönen att räcka till? Kamrater – det är nu vi måste höja våra röster för att höras, skriver Ylva Månsson, huvudskyddsombud Kommunal Skåne.
Jag läser i Kommunalarbetaren att Tobias Baudin kandiderar som ny ordförande i Kommunal. Jag känner igen namnet.
När jag läser på lite så ser jag att han är vice ordförande i LO. Att han arbetat som maskinist i Luleå, var ordförande för Kommunal i Norrbotten, blev invald i förbundsstyrelsen 2004 och därefter Kommunals vice ordförande. Han har även gjort en kort politisk karriär inom Socialdemokraterna.
Är det vad vi vill ha i Kommunal?
Vill vi ha en ordförande som är känd till namnet och som tillhör skaran av ”kändisar” i en intim krets som figurerar i många sammanhang? En liten klick människor som alla känner varandra mer eller mindre.
Tobias Baudin har en enorm erfarenhet i dessa sammanhang men känner han för Kommunal eller skulle ordförandeskapet bara vara ytterligare en merit i hans CV?
Är Tobias Baudin vad vi vill ha? Eller vill vi ha en jordnära människa som fortfarande har kvar sitt sunda förnuft och måste kämpa för att lära sig alla skrivna och oskrivna regler i spelet i maktens korridorer? Någon som kommer ihåg kampen att få lönen att räcka till. Någon som känner för och vill kämpa för de kollegor som fortfarande är kvar ute i det verkliga arbetslivet, där pengarna inte haglar in från alla styrelseuppdrag och annat. Någon som minns hur det är att säcka ihop i soffan på kvällen efter ett slitigt arbetspass så fort familjen fått sitt och ungarna har somnat.
Tobias Baudin fick 2011 en paradvåning av Kommunal. Jaha … Då har han ju bra kontakter!
Är det så vi vill ha det?
Vill vi verkligen ha ytterligare en man i maktposition eller ska vi kvinnor hålla fast eftersom vi ändå är en kvinnodominerad organisation?
Det är nu vi har möjligheten att tala om vad vi vill, innan kongressen fastställer.
Det är nu vi måste höja våra röster för att höras.
Efter kongressen är det för sent. Då får vi tiga och acceptera vårt val.
Kamrater – hur vill vi ha det?
Ylva Månsson