Arbetssjuka lämnas utan skydd

Idén var enkel. Arbetare skulle få ett särskilt skydd. En försäkring. Ett sätt att undvika fattigdom när jobbet skadar kroppen för livet. 1973 träffades ett första historiskt avtal. Då lade arbetsgivare och fack grunden för ett extra skyddsnät, vid sidan av det statliga, och hoppet om en ny era föddes: Företagen skulle i rättvisans namn vara med och betala för de som skadats, och den sortens arbetsliv som skickar förbrukade arbetare till fattigvården hörde historien till.

Så hur ser det ut i dag? 

Drygt 40 år efter det historiska avtal­et får bara en liten del av dem som anmäler en arbetssjukdom sin skada godkänd. Fackens och arbetsgivarnas försäkringsbolag Afa har samtidigt så mycket pengar på hög att 40 miljarder kronor har betalats tillbaka till arbetsgivarna. 

Många undrar vad som hände. 

Vi börjar med ett besök hos Evert. 

(texten fortsätter nedan)

20 år med kronofogden

”Jag skickar mejl till er utan att få svar. Jag ringer er utan ni ringer upp. Jag kan inte ens logga in på mina sidor. Det känns verkligen som att ni nonchalerar mig fullständigt.”

Det är en sen kväll och Evert Zander, 55, skriver av sig på en Facebooksida. Sidan tillhör Afa, fackens och arbetsgivarnas gemensamma försäkringsbolag, och Evert är arg. Han har haft ont länge. Kroppen var 32 när den sa ifrån.

LÄS OCKSÅ: ”Min livskvalitet har blivit skit”

Evert hade klivit in i arbetslivet och fått lära sig att han var försäkrad. Det kändes tryggt för jobbet slet på rygg och axlar. Han byggde X2000-tågen, var den lilla kugge i maskineriet som såg till att de ibland flera ton tunga delarna förflyttades från lastkaj till lastbil.

Han hade flickvän, ordnad ekonomi, hus och jobb. Livet lovade gott. Tills den dag smärtan tog över.

– Jag minns ett tungt lyft och att det kraschade i ryggen. Det lät som när man krossar knäckebröd ungefär.

Han hade fått ryggont av jobbet flera gånger förut. Det här var värst hittills. Pinan skulle bara förvärras och livet förstöras på så många vis. Han fick så småningom skadan godkänd som ”arbetssjukdom” hos Försäkringskassan. Kassan ansåg att de många tunga lyften förstört Everts kropp, och han trodde att det extra skyddsnätet, fackets försäkring, skulle täcka inkomstförlusten när han inte kunde jobba lika mycket.  Så blev det nu inte. Enligt Afa har Evert inte slitits ut av jobbet. Han är inte ensam.

De arbetssjuka är förlorare i 2000-tal­ets arbetsliv. Med arbetssjukdom menas en sjukdom som orsakats av arbetsmiljön, till exempel tungt och ensidigt arbete.

72 procent av alla som 1990 drabbades av en arbetssjukdom fick skadan godkänd. Femton år senare var siffran 16 procent. 

Av dem som anmält att de blev sjuka 2014 har hittills bara tre procent, 291 personer, fått arbetssjukdomen godkänd. Handläggningstiderna är långa och siffrorna kommer enligt Afa att höjas. 

Det räcker inte med att få sjukdomen godkänd. Försäkringen ska täcka den inkomst du förlorar i framtiden om du inte kan jobba som förut. Det kallas för livränta. Men för att få det måste man också igenom en särskild nämnd som prövar arbetsgivarens ansvar. År 2014 fick bara 31 personer rätt i denna nämnd.

”Våra medlemmar får ofta höra att det är åldersförändringar, att sjukdomen har orsakats av något annat än jobbet.”

Allra svårast att få en arbetssjukdom godkänd är det för anställda i kvinnodominerade yrken. Sju av tio godkända arbetssjukdomar hos Afa gäller män. De flesta arbetssjukdomar som godkänns är buller- och vibrationsskador, skador som traditionellt drabbar mansdominerade arbeten. Det beror enligt Afa på villkoren som parterna har bestämt. Det finns också mindre forskning om diagnoser som kvinnor är utsatta för, sambandet är därför svårare att bevisa.

– Våra medlemmar får ofta höra att det är åldersförändringar, att sjukdomen har orsakats av något annat än jobbet, vilket är ganska anmärkningsvärt om man har jobbat 20 år i vården och är utsliten, säger Ingela Olsson, ombudsman med ansvar för arbetsmiljöfrågor på Kommunal i Norrbotten. 

Så hur viktig är försäkringen för den som råkar riktigt illa ut? Varje skadad bär naturligtvis sin egen historia. För Evert Zander rasade allt.

– Jag förlorade så mycket inkomst att jag tvingades sälja mitt hus. Huspriserna hade gått ner så tyvärr sålde jag med förlust.

Till slut hamnade han hos Kronofogden. Först i dag, 20 år senare, är han fri från skulderna. Men de tunga medicinerna mot smärtan måste han fortfarande ta. 

Du får inte ont av att arbeta

Den som kliver in i Afa Försäkrings lokaler i centrala Stockholm möts av vackra designmöbler och en inbyggd ljusgård med porlande vattenbassäng. Fackens och arbetsgivarnas försäkringsbolag har i dag 198 miljarder kronor i samlade tillgångar.

Vi är här för att undersöka hur Afa ser på situationen för sådana som Evert och andra sjuka som nekats ersättning. Vi får ett svar: 

– De flesta yrkesmedicinare säger att du får inte ont i ryggen av att arbeta.

LÄS OCKSÅ: Så svarar LO på kritiken

Mannen som pratar är Afa:s analyschef Michel Normark. Med meningen om ryggar upprepar han ett omdiskuterat mantra i arbetsskadesammanhang. Vi ska återkomma till det. Först måste vi kika på bakgrunden till den drastiska förändringen för de arbetssjuka. Den sjuka ska först få rätt hos Försäkringskassan och det har blivit svårare eftersom statens försäkringar har försämrats flera gånger. Och då har fackens och arbetsgivarnas försäkring också försämrats. Den generella principen som part­erna kommit överens om innebär nämligen att ersätter inte staten, gör inte arbetsgiv­arna det heller. Oavsett om det är jobbet som har ställt till med skadan eller inte. 

En som har funderat mycket på det här är Lennart Stéen, 76. Han är i dag en av Sveriges främsta experter på den avtalade arbetsskadeförsäkringen. Redan under tidigt 70-tal var han, som utredare och ombud, med och hjälpte skadade och sjuka på arbetsplatserna. Försämringen av den statliga försäkringen borde, enligt Stéens synsätt, ha lett till att facken pressat arbetsgivarna att ta ett större ansvar. Så har det inte blivit. I stället har det skapats stora luckor i skyddet. I rättvisans namn borde skadade som inte får ersättning åtminstone ha möjligheten att dra företaget inför domstol, menar Lennart Stéen. 

– Om du har blivit sjuk av jobbet, vad har parterna för rätt att stänga dig ute från ersättning?

Men så ser det ut i dag. Möjligheten att driva försäkringsärenden mot arbetsgiv­arna förhandlades i stort sett bort 1973. Parterna kom då överens om ett så kallat taleförbud: arbetarna fick inte stämma företaget på skadestånd när de fick nej från Afa. Enligt Stéen var skälet att arbetsgiv­arna skulle slippa betala dubbelt, dels till försäkringen, dels till skadade anställda. 

Så vad betalar de i dag?

(texten fortsätter nedan)

En tiotusendel av lönesumman

Vi har följt premieinbetalningarna för privatanställda arbetare från 1979 och framåt, alltså den procentsumma av lönekostnaden som arbetsgivarna betalar in till försäkringen. Bilden varierar något. 1979 kostade försäkringen 0,52 procent av lönesumman. Tjugo år senare sjönk premien kraftigt, och de senaste sex åren har kostnaden för arbetsgivarna bara varit 0,01 procent. En tiotusendel av lönesumman.

LÄS OCKSÅ: Kommunal hänvisar till politiken

Det betyder inte att Afa Försäkring håller på att tömmas på pengar. Tvärtom. Afa Försäkring har sedan flera år tillbaka fått allt generösare undantag från Finans­inspektionen, och får lägga extra pengar i en ”reserv”. När undantaget inte räcker till måste pengarna antingen beskattas eller ta vägen någon annanstans. Och då kan det hända som fått lokala fackliga ombud från norr till söder att reagera. Miljard­er går i retur till företag, kommuner och landsting. Afa har betalat tillbaka 40 milj­arder kronor till arbetsgivarna.  

Tillbaka till uttalandet om att ”De flesta yrkesmedicinare säger att du får inte ont i ryggen av att arbeta”. ”Ryggen” är ett exempel. Michel Normark menar egentligen de flesta muskel- led- och skelettförslitningar.  Han hänvisar till läkare som ger råd om huruvida det finns ”övervägande skäl” att tro att en sjukdom beror på jobbet.

– De säger allra oftast, ”nej, det är andra saker”. Det kan vara åldersrelaterade besvär, eller det kan bero på saker som man har gjort hemma, eller på en medfödd missbildning eller något annat …

”Jag kan bara rekommendera Afa och deras läkare att ta del av den senaste forskningen.”

Fast alla tycker förstås inte som Afa. 

– Jag kan bara rekommendera Afa och deras läkare att ta del av den senaste forskningen, säger Claes Jansson, chef på fackens juridikbyrå LO TCO Rättsskydd. 

Enligt honom visar nya studier tydliga samband mellan olika skador och jobbet. Det borde i sin tur leda till att fler arbetssjuka nu godkänns både av Försäkringskassan och Afa. Men så har det inte blivit, menar Claes Jansson.  

Michel Normark pekar å sin sida på att forskningen inte ger tydliga mått på hur länge och mycket ryggen ska ha blivit utsatt.

Förhandling utan muskler

Arbetssjuka vi har pratat med menar att förbunden med LO i spetsen borde sätta hårt mot hårt för en bättre försäkring. Men få tecken pekar på att något skulle kunna förändras.

Vid den förra avtalsrörelsen gick LO-förbunden tvärtom med på att i fortsättningen förhandla om försäkringarna för sig. Det betyder enligt kritiker att de muskler LO hade kunnat spänna för de arbetssjuka har försvagats. (Läs mer på s. 12)

Vi undrar vad alla trasiga människor skulle säga om det? Om någon fick för sig att fråga dem. Vi frågar Evert.

– Det är förfärligt, för man tror att man har ett skydd. Men att slita ut kroppen är det värsta du kan råka ut för i arbetslivet.