Plats på scen för kvinnligt åldrande

In på scenen på teatern Intiman i Malmö kommer ett tiotal personer klädda i svart huva, röd cape och krona på huvudet. I kombination med sminket är det lätt att känna igen Snövits styvmor. Hon som inte längre är vackrast i världen och därför måste döda den yngre, vackrare Snövit. Kvinnligt åldrande är ett tema i föreställningen ”Blod och eld”.

– Kvinnor värderas mycket efter att vara unga och vackra medan män kan vara verksamma, respekterade och ha yngre fruar i det oändliga. Det tyckte jag var intressant att göra något om, säger Liv Strömquist.

– Styvmamman är skapad som en oförståeligt ond person, men hennes reaktion på att inte vara vackrast kan vara logisk. Om man har varit ett objekt och fått sitt värde utifrån att vara vacker och sedan blir fråntagen det så är det svårt att åldras. 

”Det är nära dramatisk text, ofta kan man bara ta seriealbumet rakt av.”

Att göra teater av serier har blivit populärt, och särskilt Liv Strömquists serier har satts upp på flera teatrar i landet. Hon och regissören Ada Berger samarbetar också med ”Liv Strömquist tänker på dig!” på Dramaten i Stockholm som ges på nytt i vår. Den utgår från flera av Livs serieböcker. Men hur funkar det egentligen att gå från serierutor till teaterscenen? Ada Berger säger att serier har vissa fördelar jämfört med exempelvis romaner.

– De är lättillgängliga. Och det händer i ett här och nu. Det är inte tankar och miljöbeskrivningar som i en roman. Det är nära dramatisk text, ofta kan man bara ta seriealbumet rakt av.

Och Liv Strömquists serier kanske passar särskilt bra för teatern.

– Hennes serievärld är väldigt textbaserad. Det finns andra serier som är bildbaserade och det är svårt att skapa på scen.

Liv tillägger att hon är van att skriva manus för humorprogram i radio och serierna skriver hon på ett liknande sätt.

”Blod och eld” har ingen seriebok som förlaga, även om vissa delar är gemensamma med ”Kunskapens frukt” som handlar om det kvinnliga underlivets historia. I stället har Liv och Ada skrivit manuset tillsammans. Men för den som har läst några av Liv Strömquists serier är det lätt att känna igen både ton och ämnesval. Liksom blandningen av humor, allvar och kunskap. Vi får bland annat veta att sexsymbolen Marilyn Monroe aldrig fick orgasm. Den kvinnliga orgasmen var från början temat för pjäsen men den gled sedan över i ämnen som moderskap och kom slutligen till stor del att handla om kvinnligt åldrande. Bland annat om klimakteriet. Ada säger att hon funderat mycket på sitt eget åldrande, vad som händer med identiteten när man blir 40 och inte längre anses ung. 

– Jag insåg att jag inte visste någonting om klimakteriet. Man har väldigt ytliga idéer om vallningar och sömnproblem. Vad betyder det i vår tid, att vi döljer och mörkar den perioden? Det finns en stark ungdomsfixering.

”Klimakteriet hade ansetts intressant ifall det var mer jämlikt i samhället.”

Liv, som med sitt sommarprat i P1 om mens 2013 gjorde att ”alla” pratade om mens, säger att det är samma sak med klimakteriet. 

– Det är väl ett resultat av att mäns kroppar är normen och då räknas det som ett undantag fast det är en grej som påverkar vissa kvinnor jättemycket. Klimakteriet hade ansetts intressant ifall det var mer jämlikt i samhället.

På scenen har Marilyn Monroe, till skillnad från i verkligheten, blivit gammal och raggar upp två yngre män. ”Upp och hoppa!” säger hon och killarna sätter sig på hennes rollator som hon skjutsar över scenen.

”Blod och eld” är ingen traditionell pjäs utan ett körverk, vilket innebär att en stor del är sång. Musiken ligger Erik Hjärpe, som vanligtvis jobbar med rapparen Timbuktu i bandet Damn!, bakom. 

– Det finns en humorfaktor i att det är en jättestor kör, säger Liv. Det blir en dramatisk effekt och det går också att skapa stort allvar, det blir nästan kyrkligt.