Nike Markelius skriver om punklivet

Nike Markelius har sammanfattat sitt liv i en ny bok.

DN-artikeln blev otroligt läst och delad. Hon berättar ingående om hur förnedrande mötena med Arbetsförmedlingens ”seminarier”, coacher och kompletterande aktörer, kändes. Möten hon tvingas gå på inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin, för att få ersättning. Hon fick tackbrev i månader efteråt. Strax efter artikeln hörde förlaget (Modernista) av sig. Och nu tre år senare sitter vi här  på ett kafé i en galleria i södra Stockholm med ett färdigt exemplar av boken ”Trumslag hjärtslag”.

– Jag har ju en del att berätta och jag har gjort en hel del saker i mitt liv. Den tidiga punktiden i Stockholm är det inte många som skrivit om inifrån förut. Jag har lagt ner jobb på att skildra det musikklimat som rådde, hela Tant Strul-tiden med alla turnéer och skivinspelningar. Sen är det ju mycket om kärlek och om att bli mamma. Och jag kan också berätta om hur det var att bli riktigt sjuk i Moderaternas Sverige.

Hon berättar i boken om sin utmattning, delvis orsakad av flerårig blodbrist, som leder fram till de många absurda kontakterna med Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen under några år. Här någonstans, strax före valet 2010, föds hennes längtan efter att uttrycka sig mer politiskt. Hon bildade Nike & Röda Orkestern, som hittills gett ut två album.

– Det var av ren nödvändighet. När jag själv blev så svårt drabbad av politiken som fördes kände jag att jag ville göra något.

”Vi sitter fast i cementerade patriarkala strukturer. Det är sällsynt även med tjejer som spelar elgitarr och elbas.”

Nike Markelius är klädd i svart, dricker kaffe latte med socker. Hon gestikulerar när hon pratar. Och hon pratar gärna om sina politiska visioner.

– Jag är förespråkare av basinkomst. Alla skulle ha runt 10 000 i månaden. Behöver man mer pengar så jobbar man. Då skulle jobben räcka till alla.  Skrota arbetsförmedling, försäkringskassa, pensionssystem och barnbidrag.

Men mest handlar självbiografin om musikern Nike Markelius. Hon beskriver skivinspelningar och låtar på ett närmast nördigt sätt.

– Det kan säkert vara kul för vissa att få veta, att så här var det med den och den skivinspelningen. Och när man tänker på till exempel Amasonskivan (Tant Strul), så vet jag att många älskar den skivan. Då kan det vara roligt att få läsa om hur vi hade det där i studion, hur det såg ut.

Fortfarande 2016 är Nike Markelius en av få kvinnliga trummisar.

– Vi sitter fast i cementerade patriarkala strukturer. Det är sällsynt även med tjejer som spelar elgitarr och elbas.

”Det är klart jag kan misströsta och ramla ner i svarta hål ibland och känna att allt är meningslöst. Men jag brukar ganska snabbt kravla mig upp igen.”

Boken är skriven som en traditionell självbiografi, från A till Ö. Barndomen avhandlar hon snabbt, men den såriga relationen med mamman får plats, liksom hur viktig hennes mormor har varit. 

Trots motgångar och vedermödor framstår det i boken som att du alltid lyckats behålla livslusten. Kommer det från mormor?

– Mest mormor men också morfar. Jag har ett väldigt starkt konstnärligt inre driv. Men det är klart jag kan misströsta och ramla ner i svarta hål ibland och känna att allt är meningslöst. Men jag brukar ganska snabbt kravla mig upp igen.

Framtiden är innehållsrik. Snart kommer första plattan med Juka Soma & The future of chemistry, där Nike Markelius spelar trummor. Hon har soloplatta på gång och håller på med ytterligare en bok.

– Det blir något helt annat, men jag vet ännu inte vad. Jag har en massa saker i huvudet som jag vill skriva om.