På Yarden premieras de som är beredda att skvallra på sina arbetskamrater. Den som har principer sorteras bort.

– När man är satt under ekonomisk press kan den inre moraliska kompassen sättas på ganska hårda prov, säger regissören Måns Månsson, när KA intervjuar honom under Göteborgs filmfestival.

Romanen och filmen handlar om arbetsplatsen Yarden i Malmö frihamn där visstidsanställda arbetare ägnar sin mesta arbetstid åt att flytta bilar, som skeppats till Sverige från Asien i väntan på vidare transport.  Ingen kallar varandra vid namn utan alla är ett nummer. Huvudpersonen, den misslyckade författaren som behöver ett extraknäck, är 11811.

Måns Månsson har alltså tagit sig an uppgiften att överföra den före detta KA-kolumnisten Kristian Lundbergs rosade roman, till filmduken. Och det var en utmaning, berättar han.

– Det är inte en klassisk rak berättelse. Hur ska man gestalta det? Hur ska man hitta en dramaturgi som funkar i en filmvärld? Det var för mig lockande som regissör.

”Vad är vi beredda att offra för att hjälpa andra människor?”

Vi sitter i ett konferensrum i det ganska lyxiga festivalhotellet, långt från den kalla och ogästvänliga miljön i Malmö hamn.

Måns Månsson betonar flera gånger att filmen inte är en karbonkopia på romanen. Då finns det ingen mening med att göra film på materialet, säger han. Vissa perspektiv och känslor har förändrats en smula. Bokens ilska över klasskillnaderna är avskalad, den starka solidariteten mellan de anställda på Yarden finns i filmen också men får fler törnar på vägen än i boken. Angiverisystemet, att man premieras om man skvallrar på en arbetskamrat som gör något ”fel”, har förstärkts i filmen.

– Det jag kände väldigt starkt under färdigställandet av filmen var hur Sverige och Europa och världen har förändrats på de här åren sen boken kom ut. Titta bara på det senaste halvåret. Det som blev centralt för mig var: Vad är vi beredda att offra för att hjälpa andra människor? Vilket pris har solidariteten egentligen? Det är väldigt lätt att vara schyst om det inte kostar någonting.

De här frågorna tvingas 11811 fundera på. Han är ensamstående pappa och behöver pengarna, samtidigt som han inte vill svika sina ideal.

”Vi kände oss väldigt hemma i Malmö.”

Trots sitt urskånska namn är Måns Månsson stockholmare, även om han har vissa skånska rötter. Och huvudkaraktären i filmen, som spelas av Anders Mossling, pratar inte skånska. Men det såg Måns Månsson mer som en fördel i arbetet med film­en. Och de har båda en stark relation till Malmö även om de inte är födda där. Samma gäller många på Yarden, där arbetarna har sitt ursprung från många olika håll i världen.

– Det fanns ett sunt utanförskap. Det tror jag gav någonting väldigt viktigt till processen att vi kände oss väldigt hemma i Malmö, men vi hörde inte riktigt hemma där. Och det är något som genomsyrar stora delar av persongalleriet i filmen också.

Att just Malmö är scenen för berättelsen ger extra nerv åt det hela. Det Malmö som är något av arbetarrörelsens vagga i Sverige, där August Palm för 135 år sen höll det som brukar kallas det första socialistiska anförandet i Sverige. Det Malmö där fackföreningar bildades tidigt.

– Sen över 100 år senare så är det i frihamnen i Malmö igen som cirkeln sluts. Man är tillbaka på samma nivå, vad gäller arbetarnas villkor, som på August Palms tid, säger Måns Månsson.

Fakta: Måns Månsson

Ålder: 34 år.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru och en dotter.

Yrke: Filmregissör. Har tidigare bland annat gjort H:r Landshövding (2008) och Hassel–­Privatspanarna (2012).

Aktuell: Med Yarden som har premiär den 11 mars.