Inger Amundsjö.

”Redan på söndagarna kan man gå runt hemma och längta efter de små, som står med sina näsor i rutan, eller blinkar mot en över axeln på någon pedagog. En dag när jag började lite senare kommer en flicka framspringande och ropar ’Inger var har du varit? Jag älskar dig’. Jag svarar att jag älskar henne också så klart – ’men jag älskar dig alla dagar i veckan’, säger hon.

Tidigare jobbade jag bland annat med ekonomi och redovisning. Fy tusan! Men så frågade de på Arbetsförmedlingen, efter en långtidssjukskrivning, vad jag gillar. Jag svarade att jag älskar barn och att städa – vad bra! utropade de. I dag har det gått sex år, men det känns mer som sekunder. 

Så stormtrivs jag med alla kollegor, allt från rektor och pedagoger, till städarna i kommunen, där jag också är skyddsombud. Alla våra utbildningar och certifikat förenat med att vi generöst tipsar och hjälper varandra, gör oss duktiga på det vi gör. Och visst fodras en smula flexibilitet, som när man är på väg hem för dagen och något litet busfrö med snorig näsa börjar spexa loss mot den nytvättade rutan. Men så gör de en slängpuss och då kan man ju bara smälta. Folk frågar hur jag kan tycka att detta är kul. Svaret är väldigt enkelt – jag gör det.”