Förvänta er nu ingen myspysig julfilm med en man och kvinna som blir kära i varandra i gnistrande julmiljö. Det här är mycket bättre än så!
Mina förväntningar är höga på regissören Todd Haynes, som tidigare gjort lysande kvinnoporträtt – särskilt av 50-talets hemmafruar – i exempelvis ”Far from heaven” och tv-serien ”Mildred Pierce”. I ”Carol” låter han återigen en hemmafru från 50-talet stå i centrum, i en film baserad på Patricia Highsmiths självbiografiska roman ”The price of salt” från 1952 (i januari kommer en nyutgåva på svenska, fast med titeln ”Carol”).
Carol (Cate Blanchett) ligger i skilsmässa med sin man. På leksaksavdelningen på ett varuhus börjar hon tala med det yngre biträdet Therese (Rooney Mara).
Therese har ett förhållande med en man som hon inte är vidare engagerad i. Han vill gifta sig men det är hon inte alls redo för. När Carol ringer och bjuder hem henne är det som om något inom Therese vaknar till liv. Och det är lätt att tjusas av den vackra, stiliga Carol med perfekt rödmålade naglar och läppar. En arketyp som ofta förpassas till objekt men här är det starka subjektet, som ges särskild styrka av den säkra Cate Blanchett.
Maken vill egentligen inte skilja sig. För att straffa Carol förbjuder han henne att träffa deras dotter. Det här är 50-talet och kvinnor som vill skilja sig har tydligen ingen självklar rätt till sina barn. Då bestämmer sig Carol för att sticka iväg över jul och nyår. Therese får följa med och blir lättad över att slippa resa med sin pojkvän. Det är nu det händer: två kvinnor i en bil någonstans i USA, på flykt från sina män. Och ja, en pistol är också med, visar det sig. Men där tar likheterna med ”Thelma och Louise” slut. Julstämningen finns där i bakgrunden, oroa er inte, det byts julklappar och det skålas i champagne på ett motell någonstans, var de är verkar inte spela någon roll alls. Det viktiga är att det sakta uppstår kärlek mellan de mycket olika kvinnorna. Något som ytterligare sätter käppar i hjulet för Carols moderskap.
Det här är en oerhört vacker film som med subtila medel framkallar mycket känslor. Det är hela tiden utifrån de båda kvinnornas perspektiv – deras frigörelse, deras kärlek. Lesbisk kärlek skildras sällan i stora Hollywoodfilmer, men här görs det riktigt bra, det är kvinnoversionen av ”Brokeback mountain” om man så vill.
