Jag skrattar högt när jag läser Martin Kellermans nya seriebok, men ofta fastnar det i halsen. Med enkla, enrutiga strippar förmedlar Kellerman en slags extrem bild av dagens samhälle. Som den lite ruskige typen som undrar var alternativen finns för de som är missnöjda med missnöjespartierna. Eller den skäggige representanten för ”Hipster aid” som ber om hjälp med att få en miljon likes så att de kan skicka ett tankfartyg pulled pork till Irak.
Många åker på en ironisk känga av Kellerman. Allt från välmående medelklassare i Stockholms innerstad till landslaget i bandy. Det är smart, roligt och tänkvärt. Ändå hoppas jag att Kellerman har fel. Är vi verkligen så här korkat världsfrånvända och egoistiska?
