Karin Eriksson och hennes man är assist­enter åt sin son. De hade varit hos Jevia Assistans i ungefär två år när företaget gick i konkurs, precis före löneutbetalningen.

– Det är så håren reser sig på huvudet när jag tänker på det. Det var förskräckligt. Vi fick vänta två månader på att få lön från lönegarantin. Dessutom hade vi 40 000 kronor sparat för min son hos före­taget, för utbildning och omkostnader, och de pengarna försvann ju bara, berättar Karin Eriksson.

 

LÄS OCKSÅ: Skulder stoppar inte assistansföretag

 

Jevia hade även rapport­erat in för höga löner till Skatteverket, vilket resulterade i en två år lång boxningsmatch med myndigheten. Så har det varit för flera som KA har pratat med. Ingrid Berglund åkte på en stor restskatt och fick låna pengar av anhöriga för att klara sig. 

– Vi gick på knäna, mina anhöriga hade inte heller mycket resurser att ta av. Räkningarna ska ju betalas ändå. Den felaktiga taxeringen har hängt i nästan två år, säger Ingrid Berglund. 

Jevia assistans hade sitt säte i Köping. När företaget var som störst hade det 75 bruk­are och cirka 400 anställda över hela landet. En tid före konkursen uppstod konflikter mellan ägarna. Jevias grundare, Jenny Carlsson och Victoria Forssell, valde att lämna bolaget och tog med sig ett stort antal brukare och anställda till sitt andra assistansföretag, Flexibel assistans. 

Kort därefter försattes Jevia i konkurs. Men enligt förvaltarberättelsen går den ekonomiska misskötseln att spåra så långt tillbaka som 2010. Konkursförvaltaren lägger en stor del av skulden för de ekonomiska problemen på Jenny Carlsson och Victoria Forssell. Och för dem fortsatte de ekonomiska problemen i det nya bolaget, Flexibel Assistans. Det är ett av de företag som i september hade skulder hos Kronofogden. Förra året gick företaget igenom en så kallad företagsrekonstruktion och Skatteverket gjorde bedömningen att det inte var ett livskraftigt bolag. 

Då lyckades Flexibel Assistans till slut betala sina skulder, men har upprepade gånger efter det dragit på sig skatte­skulder. En före detta assistent på Jevia som följde med sin brukare till Flexi­bel Assistans vid konkursen, säger att också det sköttes dåligt. Han har slutat som personlig assistent nu och känner sig bränd av sina erfarenheter.

– Det har känts väldigt otryggt. Jag hade inte jobbat med personlig assistans innan och känner inte för att göra det igen. Det är tråkigt, säger han. 

Tidigare i år lade Flexibel Assistans ner sin verksamhet. En av ägarna, Jenny Carlsson, driver nu i stället företaget Valfrihetens Omsorg, Victoria Forssell är anställd i samma bolag. De har enligt vad de själva säger bara en assistanskund och satsar i stället på hemtjänst och servicetjänster, eftersom de vill göra något nytt. Än så länge har de bara kontrakt med Örebro kommun.

Jenny Carlsson säger att de ekonomiska problemen i Flexibel Assistans berodde på att Försäkringskassan betalade ut assistansersättning för Jevia som skulle till Flexibel Assistans. Jevias konkurs tar hon inget ansvar för. Skulden lägger hon på de två män som kom in senare i företaget och var kvar som ägare vid konkursen.

 – Den berodde på att det kom in två grabbar som inte hade kompetens nog för att driva ett företag. Jevia hade inte gått i konkurs om jag hade varit kvar, jag hade kunnat rädda det, säger Jenny Carlsson.

Konkursförvaltaren säger tvärtom att Jevias ekonomiska problem har pågått i flera år, långt innan de nya ägarna kom in i bilden. Har han fel?

– Ja. 

Förstår du hur det kan se ut, att ni går från företag till företag och inte sköter dem ekonomiskt?

– Absolut, men nu har vi inte gjort det. Jag var inte där dagen Jevia gick i konkurs, jag hade aldrig satt det i konkurs. Flexibel Assistans gick inte i konkurs, vi betalade alla skulder. Och tittar du på Valfrihetens Omsorg så har vi aldrig varit nära en konkurs där och har betalat alla skatter, säger Jenny Carlsson. 

Alla de före detta assistenter som Kommunalarbetaren pratat med tycker att det är upprörande att de som drev Jevia får fortsätta att driva assistans­företag.

– Det är fruktansvärt, det kan ju bli likadant igen. Klarar man inte av ett företag så ska man väl inte starta ett annat. Och det är väldigt synd om kunderna också, säger Ingrid Berglund.