Den här berättelsen har allt. Modiga barn som förändrar världen, skräck, tårar, vänskap och (risk för spoiler) ett på många sätt lyckligt slut. Frida Nilsson har under de sista tio åren blivit en av de mest etablerade barnboksförfattarna i Sverige. Det är välförtjänt. Oavsett om hon skriver om en gorilla som adopterar barn som i Apstjärnan, en självupplevd uppväxtskildring som i Hedvigböckerna eller som nu slår till med en klassiskt mustig piratskröna, så har hon ett eget språk som hela tiden tar nya vägar och aldrig blir tråkig läsning.
Just Ishavspirater är ingen helt ny berättelse. 2012 gick den som julkalender på radion. Men även om man hört den är boken spännande och på många sätt överraskande. Här ger hon utrymme för andra personer att ta plats och många händelser låter hon ta helt nya riktningar. Ishavpirater har gett Frida Nilsson en nominering till Augustpriset för andra året i rad. Jag kan inte låta bli att hoppas att hon får det.
