– Det hade inte gått att göra på något annat sätt. Sjukhusen och företagen bjuder inte in mig för att visa att man har två minuter på sig att städa ett rum eller hur mycket bakterier det finns på en toalett. Dessutom finns det en stor rädsla i personalen som gör att de inte vågar berätta. 

Du slängdes rätt in i jobbet på sjukhusavdelningar.

– Jag är chockerad över att jag inte fick någon utbildning eller introduktion. Efter några timmar fick jag leta mig fram själv i korridorerna med nycklar och passerkort. På tjugo minuter skulle jag städa tio rum och då har jag inte räknat med tiden det tar att gå mellan olika städområden. Det är omöjligt att göra ett bra jobb under de här förutsättningarna.

Du mätte smuts i olika utrymmen. Blev du förvånad över resultaten?

– Ja, verkligen. Jag hade inte väntat mig att en toalett på Centralen är renare än en på ett sjukhus.

Har du fått reaktioner från städare i branschen?

– Jag har blivit nedbombad med mejl och fått enormt mycket reaktioner från städare, vårdpersonal, patienter och anhöriga. De känner igen sig, men om de vågar larma själva är det ingen som lyssnar. Därför är det så viktigt att lyfta deras arbetsvillkor. De har varit med om en extrem utveckling. Det är inte ovanligt att de har kvar samma städområden men ska städa det på halva tiden. Det är ju omöjligt.

Jobbar du i ditt eget namn när du var ute?

– Ja, det gjorde jag. Jag visade till och med mitt eget pass. Jag har ju arbetat flera år på Södersjukhuset innan jag blev journalist. Det var ändå ingen som kände igen mig. Tror att det säger något om den här typen av jobb. Man går under radarn.

Fotnot: Läs Anna Bäséns dagbok från tiden på Södersjukhuset på Expressens sajt.