Sprickan finns kvar i Europafacket
Sprickan mellan öst, väst, nord och syd finns kvar i Europacket. Detta trots en avslutning av kongressen i enighetens tecken.
Frågan om minimilöner, social dumpning och den ekonomiska krisen tog stor del av Europafackets kongress.
Besvikelsen är stor bland flera Östeuropeiska ombud när kongressen sa nej till EU–regler om minimilöner.
En av dem är polske Jan Guz som vädjat till nordiska och andra förbund om stöd för högre löner i Polen. Han vittnar om arbetsgivare som vägrar förhandla och politiker som struntar i facket. Jan Guz sätter sitt hopp till EU–regler om minimilöner. Men så blev det inte.
Tjeckiske Josef Stredula berättade vid kongressen om hur den sociala dumpningen drabbar hans medlemmar som får lägre lön och villkor i multinationella företag jämfört med arbetare i samma företag i väst.
Josef Stredula betonade vikten av solidaritet och blev något provocerad när ett ombud från Nederländerna ifrågasatte kravet om lika lön för lika arbete eftersom priserna i Östeuropa är lägre än i Väst.
Portugisiske Carlos Silva är mycket kritisk till beskyllningar från fackliga kollegor som skyller krisen i Grekland, Portugal och Spanien på att arbetarna där är lata, inte vill arbeta och lever över sina tillgångar.
– Det har gjort att jag inte vill vara med vid Europackets styrelsemöten.
Han vill först inte berätta var kritiken kommer ifrån. Men han kan inte hålla sig.
– Det är finska fackliga kamrater som angripit oss på detta sätt. Och nu vill ha de ha vårt stöd när deras fackliga rättigheter är hotade i Finland.
Jag frågar om han ställer upp på denna uppmaning till stöd.
– Det är vad Europafacket går ut på, facklig solidaritet. Självklart ställer vi upp, säger han.
Trots besvikelse och oenighet har Europafackets kongress nu avslutats i stor enighet, med ett gemensamt program för att kämpa för arbete, högre löner, bättre villkor, social välfärd och jämställdhet.
Frågan som uppmärksammades mest var behovet av solidaritet och stöd till flyktingar. Ett av de starkaste intrycken på ombuden gjorde Sveriges minister Aida Hadzialic som vid kongressen vittnade om sina erfarenheter som flykting. Hennes tal citerade ofta i de olika inläggen från talarstolen under resten av kongressen.