”Köpa ut anställda måste bli dyrare!”

Torbjörn Vendestad.

I dag förväntas en bussförare framföra en 18 meter lång, tung buss trafiksäkert genom gator och torg. De privata bussbolagen skryter ofta om att trafiksäkerheten är prioritet ett. Men när vinstsökande företag söker sig in i bussbranschen är det heltidsarbetande busschaufförer som betalar kalaset genom sämre körscheman, sönderslitna familjeförhållanden och långa arbetsdagar med värktabletter och näringsdrycker i förarväskan. Om chauffören är trött anses det bero på hans egen bristande förmåga att sova. 

Det är då förtroendevalda skyddsombud förväntas träda in och rädda situationen genom att se till att arbetsgivaren förvaltar kollektivavtalet på ett ansvarsfullt och klokt sätt. Men ett skyddsombud som opponerar sig kan lätt sägas upp av personliga skäl. Visserligen kan skyddsombudet tilldömas att få tillbaka sitt jobb i Arbetsdomstolen. Men vad hjälper det om en arbetstagare ändå kan köpas ut enligt paragraf 39 i las? Kvar står ett ensamt skyddsombud med ett papper om utköp eller förlikning i handen. Hans arbetskamrater har förvandlats till åskådare eftersom ingen vill bli trakasserad och förföljd av arbetsgivaren. 

Skyddsombudets egna principer och värderingar kan inte ens den elakaste arbetsgivare ta ifrån honom. Men de kan enkelt ta ifrån honom hans jobb och rättsliga ställning som skyddsombud och det är den förhatliga paragraf 39 i las som gör detta möjligt. 

Den gör det möjligt för ett företag att dumpa priserna i en upphandling eftersom de kan köpa ut personer som har i uppgift att vaka över att arbetsmiljölagen följs. Paragraf 39 sätter i praktiken skyddsombudens rättsliga ställning ur spel.

Kan vi förändra denna paragraf är jag övertygad om att arbetsklimatet på svenska arbetsplatser blir betydligt trevligare och att oseriösa arbetsgivare försvinner. En väg ut och det jag föreslår i en motion till Kommunals kongress är att beloppen för utköp fördubblas alternativt att man tittar på den norska modellen. I Norge kan arbetstagaren förklara uppsägningen ogiltig om den inte är sakligt grundad. Står arbetsgivaren på sig är det domstol som avgör om  anställningen ska kvarstå. Då tas också hänsyn till arbetstagarens möjligheter att hitta ett nytt arbete efter en uppsägning. Med detta hoppas jag att frågan diskuteras flitigt på Kommunals nästa kongress, att Kommunal skickar motionen vidare till LO och att LO tar kamp för att paragraf 39 ändras.

Torbjörn Vendestad