”Dags att slopa karensdagen!”

Jag är en stolt undersköterska. Innan jag utbildade mig har jag varit vikarie i kommunen på en mängd olika ställen. Jag har även haft förmånen att få prova på flera olika yrken, bland annat som lärarvikarie, lokalvårdare och dagbarnvårdare. Det som slagit mig är att vi som jobbar med människor, som sköter omvårdnad och deras personliga hygien (även när de är sjuka), löper också större risk att bli smittade och sjuka. 

Vi kan inte skydda oss mot vissa smittor, då det är luft-droppsmitta, även om vi arbetar på ett korrekt hygieniskt sätt.

Speciellt tydligt visar sig detta då influensa och envisa förkylningar går runt bland brukare och personal-grupper. Jag har själv tagit en tablett och stapplat iväg till jobbet fast jag egentligen borde stannat hemma. Någonstans där inne känner jag ju att det är fel, men har jag vårdat en sjuk människa känns det som ett ”straff” då jag själv blir sjuk. Jag skulle ha förlorat en hel dags lön i och med karensdagen.

Men jag är inte ensam om detta dilemma. Många ute på arbetsplatserna säger samma sak. Det blir för kännbart ekonomiskt att stanna hemma. Tyvärr drabbas inte bara den enskilda individen då den blir smittad på arbetet. Även barnen och partnern blir ofta smittade och inkomstbortfallet kan bli relativt stort, både för den ensamstående och barnfamiljen. I förlängningen kan det även drabba pensionen då inkomsten blir mindre vid sjukdom än annars.

I min avtalsmotion inför Kommunals kommande avtalsrörelse har jag tagit fasta på ovanstående resonemang och föreslår därför slopad karensdag. Inte bara för vårt inkomstbortfall som vi själva får stå för då vi utför vårt arbete, utan även för att uppmuntra och värdera oss i vår yrkesprofession. Personal ska dessutom inte behöva gå halvkrassliga till jobbet på grund av att de inte har råd att stanna hemma. Det är diskriminering.

Tillsammans kan vi ändra på detta, men då behöver fler göra sig hörda! Tycker du som jag – kontakta ditt fackliga ombud, din sektion eller avdelning och slut upp bakom min motion så att vi kan få till bättre villkor på våra arbetsplatser. Det går att förändra om vi är många som vill samma sak.

Yvonne Antonsson