Vårdaren Goblin gör prisad musik
Valsaland. Det är namnet på ett stort musikprojekt som med sina påkostade videor bland annat vunnit priser på tre festivaler världen över. KA stämde träff med projektets initiativtagare, kommunalaren Goblin Mikkanen.
Allt började för fem år sedan. Goblin har alltid varit musikintresserad, han växte upp i Vårby gård söder om Stockholm där det började med gitarrspel som barn, sedan blev det musikgymnasium. Valsaland har hittills resulterat i fyra musikvideor, med atmosfärrik långsam musik, ofta med inslag av körer, stråkar och blåsinstrument. I en av de prisbelönta videorna, ”Fåån”, handlar det om självskadebeteende hos en liten kille. I en annan, ”Leka”, är storyn kanske inte lika tydlig, men visar upp barn som leker, spelar blåsinstrument och lever ut i en förort.
– Jag har jobbat med barn sedan jag var 18, både som personlig assistent och elevassistent.
Varför har du ofta barn i centrum i dina videor?
– Det handlar till viss del om att barn är lättare att regissera, det är inte lika många lager att bryta igenom. I ”Leka” ville jag få fram ett barndomsminne av att man som barn faktiskt tog livet lika seriöst som när man är vuxen.
Videorna kan ta år att regissera och upp till 70 personer är inblandade: tekniker, musiker och skådespelare. Ofta ingår scener filmade med drönarhelikopter. Det är alltså långt från ett ensamprojekt, även om det är Goblin som är kompositör.
– Egentligen skulle jag inte vilja lyfta fram mig själv alls, men då skulle väl ingen vilja skriva, ler han och ställer motvilligt upp för KA:s fotograf.
I höst kommer Valsalands första skiva och den kommer att finnas tillgänglig på bland annat Spotify.
Den senaste tiden har mycket av Goblins tid gått ut på att göra två nya videor. Den Hollywoodmeriterade Tamara Varga ska göra en leranimerad film och regissören Lennart Gustafsson ska göra en tecknad video till en av låtarna. Valsaland kostar mycket pengar och Goblin är djupt tacksam till alla som ställer upp med sin tid, ”för bara de två regissörerna handlar det om flera månaders arbete”.
Varifrån får du pengarna?
– Det är jobbet.
Jobbet är som vårdare, eller ”trivselassistent” som han kallar det, för unga vuxna med autism.
Men det är väl inte jättevälbetalt?
– Nej, men man får handla lite mindre på Ikea och konsumera lite mindre feelgood-liv liksom. Och sen är jag skuldsatt upp till öronen …
Vad är roligast, att jobba på boendet eller med musikprojektet?
– Det går egentligen inte att jämföra. Roligast är nog på autismboendet, det här andra är kul ibland, men till 90 procent är det hårt slit.
Namnet förresten, frågar jag, vad betyder Valsaland? Ingenting, inte vad jag vet, svarar Goblin. Så avbryts intervjun av att tre killar i tioårsåldern kommer in i källarlokalen där vi sitter. De är alla medlemmar i Stockholms gosskör och ska i dag sjunga i tre timmar under Goblins ledning. Körstycken som sedan ska kunna användas i de kommande låtarna.
Repetitioner, animationer, vårdarbete. Min sista fråga känns självklar:
Var får du tiden ifrån? Du måste jobba dygnet runt får man en känsla av, men så är det kanske inte?
– Jo, så är det.