Inget ljus i sikte trots vallöften
Vi börjar med lite fakta om ett vallöfte: socialdemokraterna lovade 32 000 traineejobb för arbetslösa ungdomar inom äldreomsorg, fritids och sjukvården. Det handlar alltså om arbete som ska kombineras med en praktisk utbildning. I år blev det knappt 600 traineejobb, enligt prognoserna ska år 2017 finnas ca 11 000 dito.
Oavsett hur siffrorna ser eller kommer att se ut påpekade kritikerna från allra första början att man inte kan använda sjukvården som en arbetsmarknadsregulator, att det behövs mycket resurser till handledning om den här satsningen inte bara ska bli en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Jag tänker på ett annat problem som kan dyka upp här. Eleverna som ska vistas bland äldre och ungdomar kommer inte bara att lära sig, de blir på samma gång vittnen som registrerar hur vår omsorg fungerar. Vad kommer de att se? Inte en så sporrande verklighet, är jag rädd. Inte inom äldreomsorgen i alla fall. Jag har vikarierat några pass på ett äldreboende för ca tio år sedan. Det är längesen, men bilderna är fortfarande klara. Jag ser en lång gulaktig korridor med två springande personal en söndag kväll. Jag ser två människor som sliter och tycker synd om sina brukare, jag ser tolv förbryllade människor, som råkar vara äldre, som tycker synd om sin personal.
Jag ser mycket arbete som består i att dela mat, mata, plocka disk, diska, byta blöjor. Jag ser en massa förflyttningar. Mycket ser jag, men hur mycket jag än stirrar så skönjer jag varken närhet eller glädje i denna i min hjärna framrullade kortfilm. Visserligen är de flesta över 90 år och orkar inte så värst mycket, men solen skiner, varför inte rulla ut på en kort promenad med några av dem? Med bara en av dem? Självklart inte, hur skulle man kunna hinna med det? Än i dag är mitt starkaste minne av denna junikväll en mardrömslikt äcklig känsla av otillräcklighet.
Visst, sakerna kan ha ändrats sen dess, men det är inget ljus i sikte känns det som. För knappt två år sedan kom Kommunal med en rapport som visar att var fjärde anställd inom äldreomsorgen vill byta jobb. Risken är alltså stor att våra nya aspiranter möter en armé av missnöjda arbetare. Hur uppmuntrande blir det för deras fortsatta karriär?
Det räcker inte att bara anställa. Man ska kämpa för att behålla sin personal. Det gör man bara om man höjer nuvarande usla löner, tillsätter mer personal, förbättrar arbetsmiljön. Det vore något att jubla för.
PS: Årets maj förknippar jag med regn och fusk (Telia Sonera, Folktandvården, advokatbyråer, mäklare, Fifa…) Usch!
