Nobelpristagen Patrick Modiano skriver om sin uppväxt. Mycket går att känna igen från hans tidigare romaner, fler detaljer ger förklaringar till andra berättelser. Själv beskriver sig Patrick Modiano som en herrelös hund som låtsas ha en stamtavla.

Nu skildrar han sina föräldrar som inte är närvarande på något sätt, hans mor flackar runt som skådespelerska, hans far skriver in sin son på internat efter internat. Samtidigt konstaterar Patrick Modiano att han ”skriver dessa sidor som man upprättar ett protokoll”…”och med all sannolikhet bli klar med ett liv som inte var mitt”.

Språkets knapphet är textens styrka – får utsattheten att framträda ännu mer.