Det är en våldsam och storslagen skröna han bygger Nils Håkanson. Den tar avstamp i den revolutionsskräck som rådde i Stockholm 1917. Samtidigt rasar första världskriget ute i Europa och kriminaliteten frodas i spåren av sträng ransonering av sprit och sötsaker. I detta virrvarr av politik, krig och brott bygger Nils Hansson en deckare kring en osannolik utredargrupp.
Där finns bland annat Lydia Widén – en på ytan proper student som visar sig vara mästare på japansk kampsport. På nätterna maskerar hon sig för att gripa småskurkar i trånga gränder. En annan medlem är Henrik Murman – en pervers före detta spion i Ochran, tsarens egen säkerhetspolis, som är osäker på vem som ska använda hans våldsamma tjänster när tsardömet fallit. De två tvingas att jobba ihop med ett antal udda existenser av en herr Agnefit, en man som de inte vet vem han är och aldrig sett ansiktet på. Uppdraget de har är att lösa ett mord som den högsta militärledningen sopat undan alla spår efter.
I mångt och mycket är detta en fantastisk bok. Nils Håkanson har ett färgrikt språk och när han skriver som bäst känner man doften av Stockholms skitiga slumkvarter och hör ljudet av myllrande folkmassor. Men styrkan är också svagheten. Ibland blir det helt enkelt för mycket och för många trådar som inte följs upp. Han har en stor kärlek för udda personer och gör charmiga porträtt av dem, men lite färre småbusar skulle boken mått bra av. Med det sagt är det här ändå en roman som rekommenderas och som helt säkert kommer att bli film så småningom.
