Agneta Pleijel har i denna roman ett sorts fragmentariskt skrivande. Hon delar med sig av en sorts korta minnesbilder från en ung flicka som i många delar en gång var hon. En person som sökt frihet, vill skriva och möta kärleken. De korta bilderna flimrar förbi, men griper trots den höga ambitionen inte riktigt tag om läsaren. Det blir en lite ryckig text som ger ett staccatoartat intryck.
Agneta Pleijel kan bättre än så här.
