Biografier brukar kunna vara intressant läsning. Då krävs förstås en intressant person och en välskriven, osentimental, noga avvägd berättelse. Det förstnämnda finns men det sistnämnda saknas här.
Magnus Härenstam är för de flesta känd för det kritikerrosade och av tittare hyllade barnprogrammet Fem myror och för sina samarbeten med Brasse Brännström. En osentimental, välredigerad text hade varit givande att läsa. I denna biografi tycks istället ambitionen vara att berätta allt som Magnus minns ur sitt liv. Intressant anekdoter om Hylands avoga inställning till Magnus och Brasse varvas med mer ointressanta minnen.
Huvudpersonen framstår som en person som ofta tar ställning och gör sig till domare över rätt och fel. Kvinnor beskrivs boken igenom oftast första gången de nämns genom sitt utseende. Det gäller till och med den duktiga skådespelaren Eva Remaeus, tidigare kollega till Magnus i barnprogrammet Fem myror. Synd att det inte kunde få vara hennes kompetens som lyftes fram i första rummet. Yppig blondin, hon var snygg, jag blev lite kär är beskrivningar som duggar tätt om de flesta kvinnor som nämns. Det ger en dålig och onödig bismak som en redaktör lätt hade kunnat avhjälpa. Förståelsen för hur läsare kan uppfatta detta verkar dessvärre saknas. Det är synd, för den lite gubbiga tonen och ordvalen ställer sig i vägen för berättandet.
Ett plus är dock de många fina bilderna och att mindre fördelaktiga sidor som otrohet inte soppas under mattan utan dras fram i ljuset. Men det räcker dessvärre inte till att lyfta denna biografi till ett högre betyg när klichéerna duggar tätt. Bränner till och blir intressant blir det bara när samarbetet med Brasse Brännström beskrivs.
