Det var ett ganska tungt jobb med många lyft och förvånansvärt mycket ansvar. Våra arbetsuppgifter bestod i att mata de gamla, samtala, bädda rent, vända på dem som var sängliggande, byta blöjor och tvätta deras kroppar.

Vi tog vårt jobb på stort allvar. Och ibland med större empati än de som jobbade dagligdags i yrket. Vi fick till exempel höra att en man var elak, att han kunde bitas. Men vi förstod snart att den här gamle mannen bara hade fruktansvärt ont och när vi skulle tvätta honom var smärtan närmast outhärdlig.

”Du kan krama mig så hårt i handen som du vill. Vi lovar att vara så försiktiga vi kan”, sa jag nära hans ansikte. Han förstod och kramade hårt, hårt. Vi tog god tid på oss och allting gick bra. När han låg ren och nedbäddad i nytvättade lakan, sökte hans darriga, skrynkliga lilla hand mitt ansikte och klappade ömt min kind.

Det var så himla vackert. Ett stort ögonblick i mitt unga arbetsliv. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag minns det.

I helgen besökte jag min gamla skolkompis Sally. Vi kom att prata om dagens höga arbetslöshet bland unga och lågutbildade och bristen på sjuksköterskor.

”Det var ju helt galet att de tog bort alla sjukvårdsbiträden. Nu måste sjuksköterskorna och undersköterskorna göra deras jobb, plus sitt eget kvalificerade, och är sönderstressade”, sa Sally.

Hundrafemtiotvåtusen ungdomar går arbetslösa och känner sig obehövda i dag. Samtidigt som vi vet att ett av våra mest grundläggande behov, förutom mat och tak över huvudet, är att känna att man har en uppgift i samhället.

Sanningen är ju att de egentligen behövs! Inte minst inom vård, skola och omsorg, där den ordinarie personalen går på knäna och bränner ut sig. Hur får vi det att gå ihop?

Vi som fick de där somrarna på Värnhems sjukhus är så oändligt tacksamma. Vi lärde oss så mycket, om att få förtroenden och ta ansvar. Att komma i tid och hur det känns att få en helt egen välförtjänt lön. Men också om hur det är att bli gammal och dö och hur det är att älska på ålderns höst. För även på långvården fanns romantik och passion.

Så, ett litet förslag i all enkelhet, kan vi inte hitta ett nygammalt sätt att låta de unga få jobb och känna sig behövda inom äldreomsorgen?

 

Ja

Läs och njut! Överläkaren Pia Dellson har skrivit två helt fantastiska, roliga, berörande böcker om sovsjuka – narkolepsi – och sin egen utbrändhet. ”Sovsjuk” och ”Väggen” (Kultur & Natur).

Nej

Äldresatsning läggs ner. Utbildning i Första hjälpen till psykisk hälsa bland äldre riskerar att läggas ner. De äldre bortprioriteras. Så dumt.