Hur gör man dockteater av en samhällskritisk bok om Arbetsförmedlingen?

– Rolands bok teoretiserar och han reflekterar mer. Föreställningen baseras enbart på citaten från de som intervjuas i boken. Handläggare, psykologer, Sven Otto Littorin och Angeles Bermudez-Svankvist. Jag är intresserad av något jag kallar artificiell realism och där fungerar dockteatern bra. Roland Paulsens tes är att vi inte är dockor och att vi har ett ansvar som handlande subjekt. Det är roligt att göra dockteater på det temat eftersom människan i systemet synliggörs när det är dockor på scenen.

Förra arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin finns med. Han har förekommit tidigare när du har gjort teater. Varför återkommer du till honom?

– Frågan om arbetet uppehåller mig och Littorin är en lite mytisk figur. Rent faktiskt var han ju också en av arkitekterna till arbetslinjen och fas 3 så han blir en symbol på många sätt. I intervjuerna med Roland pratar han om hur njutbart det är att vara ledig vilket blir en slående kontrast till den politik som han förde.

Vad vill ni få fram med produktionen?

– I grunden är det en kritik av arbetsreligionen som finns. Men vi låter publiken dra sina egna slutsatser utifrån vad dockorna säger. Det är svårt att tänka tanken att vi inte skulle ha ett arbetstvång. Det är som att lyfta på locket till något okänt. Därtill är det ett kafkaartat material som innehåller en stor del komik.