Därför behöver vi elände i medierna
Sveriges Radios Ekot går i Aftonbladets och Dagens Nyheters fotspår och vill förse oss med ”goda nyheter”. Visserligen låter det annorlunda när Ekochefen motiverar satsningen (”konstruktiv journalistik” för att ”visa en allsidig bild av världen”), men slutpoängen är ju ändå att det blir mer positiva nyheter. Visst är det roligt? Vem är inte less på eländesjournalistik och svarta rubriker? Hela tiden är det något som rasar eller hotar eller befinner sig i ett brusande upplösningstillstånd.
Titta på rapporteringen om vården! Det är som om själva djävulen stod som textförfattare och rubrikmakare. Det är väl helt naturligt att i ett sådant mörkt medielandskap sockra lite på tillvaron med ett gäng leende sjuksköterskor eller supernöjda föräldrar till ett funktionsnedsatt barn? Okej, jag är med, vi behöver säkert mer munterhet i våra medier. Och här kunde jag faktiskt sätta punkt för den här kolumnen. Men, men…
Låt oss först slå fast: ”mörka” nyheter som påtalar orättvisor i samhället väcker (förhoppningsvis) dess eftertanke och engagemang. Sen tycker jag att Ekots beslut (vad deras ansvariga än säger om saken) är av kommersiellt slag vilket gör att nyheten förvandlas till en vara som är mätbar och har ett pris. Däri ligger alltid faran att jakten på positiv rapport- ering kan bli huvudlös, att det med tiden blir ett ändamål i sig. Vi bör alltså reagera (i Ekots fall där det handlar om våra skattepengar är vi nästan pliktskyldiga) om gulliga och hjärtvärmande nyheter rycks ur sitt sammanhang, om reflektion och proportioner saknas.
Kalla mig gärna nojig men vi alla vet att i vårt samhälle finns en och annan intressegrupp som tjänar på att vi inte ska gnälla för mycket, på att vi ska vara nöjda med läget som det är. Inte käfta emot! Lyft upp en glad prick, glöm den missnöjda svärmen!
Ta bara de två senaste undersökningarna. Vilken glad nyhet ska man få ut från SKPF:s (Svenska KommunalPensionärers Förbund) och Kommunals rapport att sju av tio avKommunals kvinnliga pensionärer inte kan försörja sig och är därmed beroende av garantipensionen? (Porträtt av ”nöjd” pensionär som inte är i behov [sic] av pensionstillägget?) Inte ett enda landsting får godkänt på patientsäkerheten av sin vårdpersonal, visar resultaten från en stor enkät presenterat av Sveriges Kommuner och Landsting (någon som kan komma med en positiv vinkel till nyheten?)
Nej, så länge eländet hemsöker oss behöver vi eländesjournalistik.
