Filmen bygger på historien om ”The lost boys” – de föräldralösa barn som under 80-talet flydde långa sträckor till fots i inbördeskrigets Sudan. Gruppen vi får följa har efter en dramatisk flykt strandats i ett kenyanskt flyktingläger. Tretton år har gått och de har blivit unga vuxna när de genom en hjälpaktion plötsligt får chans till nystart i USA. Väl där möts de av en arbetsförmedlare med kaotiskt singelliv, hög alkoholkonsumtion och egna smärtsamma förluster i bagaget som gör sitt bästa för att hjälpa männen till rätta.

De unga männens entusiasm till trots är livet i det nya landet inte alltid lätt. Arbetsuppgifterna i matbutiken ligger långt ifrån drömmarna om läkarstudier. En syster, som placerats i en annan stad, saknas. Kanske finns någonstans även en bror som inte behövt försvinna om saker gjorts annorlunda en dag för snart femton år sedan. Relationerna och de inbördes maktstrukturerna de tre männen emellan sätts på prov och oläkta sår rivs upp.

Trots en rörande historia och fina skådespelarinsatser blir filmen inte vad den borde kunnat bli. Och även om gestaltandet av de tokroligheter männens möte med USA innebär är skildrade med värme, ligger de flera gånger farligt nära gränsen för vad som kan upplevas som respektlöst.