Tonåriga Jackies liv kretsar kring mentalsjukhuset Beckomberga (1932–95), där hennes pappa är inlagd. Vi följer pappa Jim och medpatienter som finner trygghet och lycka på Beckomberga. Hans läkare som tar med patienter på fester om nätterna. Mamma Lone som lämnat Jim och flyr ut i världen eller in i böcker. Rädslan hos patienterna som måste ut i världen när Beckomberga ska stängas. Det handlar om kärlekslöshet och annorlunda kärlek. Om vad som är sjukdom och ”normalt”. Om välfärdssamhälle.
Sara Stridsberg har en underbar förmåga att med sitt poetiska språk förmedla stämningar och ta fram något vackert i allt som är mörkt eller smutsigt. Teman går igen från Stridsbergs tidigare böcker men lika storslaget som ”Drömfakulteten” och ”Darling river” blir det inte.
