På mindre än 200 sidor skriver Per Molander ojämlikhetens historia, hur olika politiska ideologier ser på de ökande samhällsklyftorna och hur det ser ut idag. (Klyftorna mellan dem som har det bäst och sämst vidgas, inte minst i Sverige:) Han visar hur ojämlikhet alltid uppstår när välståndet stiger, att den hela tiden måste bekämpas politiskt och att den korta perioden till 1970 av minskade klyftor uppstod via allmän rösträtt och fackföreningarnas inflytande.
Men ojämlikhet är inte ödesbestämt, politik som vill kan göra något, är bokens optimistiska budskap. Läs och bli klokare! och gladare!
Författaren visar hur liberalismen i dag är ”besvärande tyst i diskussionen om vad som i praktiken ska göras åt de sociala skillnader i social bakgrund som individer växer upp med” (s. 190). Och den som hört FP-ledaren Björklund lägga ut texten om Nato och Euro kan inte annat än hålla med. Det parti som med störst allvar försökt minska skillnader genom lika förutsättningar är S, menar han. Samtidigt som det haft problem att hitta rätt nivå och rätt metoder, något författaren inte tycker är konstigt, eftersom problemet är ”genuint svårt.”
Arbetet med att hålla ojämlikheten stången är ett Sisyfosarbete, konstaterar han. Men det är ett så viktigt jobb att ”vi med Camus kan föreställa oss Sisyfos lycklig i sin ansträngning” (s.191).
Fotnot: Albert Camus var en fransk filosof vars tankar bland annat handlar om att vi människor skapar vår lycka genom egna val och handlingar. Sisyfos är, enligt grekisk mytologi en kung som straffades av gudarna genom att tvingas rulla ett stenblock uppför en kulle. När han var nästan uppe ramlade det ner och han började om. Men Camus menar att strävan och kampen i sig självt gör Sisyfos lycklig.
