Ebba och Tomas är i Alperna med sina barn. När en lavin hotar räddar Thomas sig själv utan en tanke på familjen. Alla klarar sig, men Thomas reaktion ger upphov till en kris i relationen. Vad är han för familjefar, som inte klarar att skydda sin fru och sina barn? Vad har han nu för plats i familjen?

Krisen går även utanför relationen: Utomstående störs av den rubbade balansen, och försöker hjälpa till att återställa den ”naturliga ordningen”.

Östlund vill problematisera könsroller och kärnfamiljens sårbarhet, och använder stereotypa rollkaraktärer och symboliska scener för att göra temat tydligt. I vissa stunder blir det lite övertydligt och pratigt, men när det fungerar blir resultatet fantastiskt. Dessutom skickligt filmat och vackert spelat.

Det finns inslag av humor, men den känsla som är tydligast är skräck: Skräcken över att se in i sitt innersta – och upptäcka att man hatar det man ser.