Bild:

– Det är två olika yrkesgrupper med två olika kompetenser. Och man behöver inte ställa dem mot varandra, kommenterar Caroline Olsson, sektionschef vid Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) arbetsgivarpolitiska avdelning.

Däremot tycker hon det i princip är bra att kommunerna har en strategi för hur man vill rekrytera. Det är god arbetsgivarpolitik, säger hon.

Men är det god arbetsgivarpolitik att det på vissa håll går ut över barnskötarna, som i värsta fall blir uppsagda eller omplacerade?

– Jag tycker att man ska ta vara på den kompetens man har.

Så du tycker inte det är en god arbetsgivarpolitik?

– En bra arbetsgivarpolitik tar vara på alla de resurser som finns i organisationen.

Annelie Nordström, Kommunals ordförande, anser att kommunerna misstolkat styrdokumenten för förskolan.

– Jag tycker att det är märkligt att man kommit fram till det här och det är en stor missuppfattning, säger Annelie Nordström.

Nio av tio kommuner har någon form av policy om hur fördelningen mellan barnsköt-are och förskollärare ska se ut, visar KA:s undersökning, som troligen är den första i sitt slag. Och i åtta av tio kommuner har man alltså beslut om att en majoritet ska vara förskollärare.

Endast elva procent av kommunerna svarar i vår enkät att man inte har någon inriktning eller beslut om fördelningen mellan de båda yrkesgrupperna.

I mer än var femte kommun, 22 procent, vill man gå så långt att det bara ska vara förskollärare anställda.

Men vilja är en sak och verkligheten en annan. Att rekrytera förskollärare har varit svårt i flera år. Enligt Skolverkets statistik för 2013 har 56 procent pedagogisk högskoleutbildning på förskolorna med kommunal regi.

Vi har också frågat kommunerna om varför man vill att det mest ska vara förskollärare. Många nämner skollagen och den nya läroplanen från 2010, som argument för att det ska vara så. Något som Kommunals Annelie Nordström reagerar på:

– Det är väldigt tydligt i läroplanen och skollagen: förskolan har två uppdrag. Ett omsorgsuppdrag och ett lärandeuppdrag. De ska fungera båda två. Och det är i förhållande till det uppdraget som man ska se till att personalen har kompetens.

Magdalena Karlsson, undervisningsråd på Skolverket, säger att det blev en skärpning 2010 i och med att man skrev in i styrdokumenten ett krav om att det måste finnas förskollärare i verksamheten.

– Tidigare fanns inte det kravet. Men det finns ingenting som säger något om proportionerna att det måste vara si eller så många förskollärare. Det är upp till varje kommun att besluta om, säger hon.

Den väg som kommunerna väljer får konsekvenser för barnskötarna på vissa håll. Den stora merparten, 61 procent av kommunerna, svarar att inriktningen inte påverkar de redan anställda barnskötarna.

Men 8 procent svarar att de har sagt upp/omplacerat eller kommer att behöva säga upp/omplacera barnskötare som ett resultat av sin policy.

– Om det bara finns folk med fokus på lärandesituationerna så tror jag faktiskt att verksamheten blir fattigare på kompetens. Barnskötarnas omvårdnadskunskaper behövs, säger Annelie Nordström.

En annan för barnskötarna mer positiv effekt av kommunernas policy är att i 11 procent av kommunerna bekostas helt eller delvis utbildning för de barnskötare som vill vidareutbilda sig till förskollärare.

Har då barnskötaryrket någon framtid, utifrån våra siffror?

– Jag är ganska övertygad om det. Det är redan så att där man fattar såna här beslut så är Kommunal väldigt aktivt och har givetvis en annan uppfattning i alla förhandlingar, svarar Annelie Nordström.

Caroline Olsson på SKL håller med:

– Vi kommer att behöva använda oss av båda de här kompetenserna.

Skrolla ner för att hitta din kommun

Se hur din kommun ligger till! I vänsterspalten ser du hur stor andel som har pedagogisk högskoleutbildning (observera att siffrorna endast gäller kommunalt drivna förskolor). I högerspalten ser du vilken policy respektive kommun har.