Är det rätt att inskränka yttrandefriheten för att försvara den personliga integriteten? Är det bra att EU förhandlar med USA om ett frihandelsavtal som kan innebära att dina fackliga rättigheter kan betraktas som handelshinder och därför måste begränsas?

Är det bra att kommuner och landsting lägger känslig information om dig och dina barn i ”molnet”, dataservrar som kan vara placerade var som helst i världen och som du inte har någon kontroll över hur dessa uppgifter används?

Detta var några av de frågor som diskuterades under politikerveckans andra dag i här i Visby.

Frågorna är intressanta att reflektera över, inte minst under Almedalsveckan som är unik i världen när det gäller att praktisera öppenhet och demokrati.

Alla som vill kan komma hit för att säga sin mening eller lyssna på andras.

Vanligt folk, ministrar, riksdagsledamöter, politiker i kommuner och landsting, ledare inom fack och näringsliv, lobbyister och andra intresserade deltar i seminarier, torgmöten eller träffas och knyter kontakter på gator eller krogar.

Seminariet ”Yttrandefrihet eller integritet” tog sin utgångspunkt i att allt mer av det vi som medborgare gör övervakas och kontrolleras av staten, säkerhetstjänster, företag och arbetsgivare. Detta gäller inte minst våra aktiviteter på nätet.

Bekämpande av terrorism och grov brottslighet används som förevändning att införa lagstiftning som underlättar övervakning och kontroll av hur vi surfar, vad vi laddar ned i våra datorer, vilka vi ringer med våra mobiler och vilka vi skickar sms till.

Det finns politiker som inte tycker att denna övervakning räcker. De vill även införa lagar som begränsar vad vi får skriva på nätet. Och de vill införa begränsningar i vilken information som det ska vara möjligt att i elektronisk form få ut med stöd av vår offentlighetsprincip, en princip som liksom vår pressfrihet är unik världen.

Folkpartiets rättspolitiska talesperson Johan Pehrson sa vid seminariet att han är för det öppna samhället. Men den personliga integriteten är så viktig för honom att han är beredd att begränsa yttrande– och informationsfriheten för att förhindra att människor skadas av det som publiceras på nätet.

Han hoppas kunna stoppa nätmobbning och förhindra att datasammanställda personuppgifter, som går att få ut från myndigheter med stöd av offentlighetsprincipen, blir tillgängliga på nätet. Exempelvis i Lexbase, som innehåller uppgifter om personer dömts i domstol.

Morgan Johansson, S, ordförande i riksdagens justitieutskott, höll med. Han sa att du kan flytta från byn där det skvallras om dig, men att du aldrig kan flytta från det som finns om dig på nätet. Därför behövs enligt honom en prövning av var balansen går mellan integritet och yttrandefrihet.

Det är naturligtvis svåra avvägningar de talar om. Vi behöver en säkertjänst som har möjlighet att övervaka och kontrollera för att förhindra terrorattentat. Och vi behöver lagar som skyddar oss mot förtal och ärekränkning på nätet och i andra sammanhang.

Men var går gränsen? Är inte yttrandefriheten också viktig att försvara? Om politiker tar sig rätten att begränsa denna rätt så fort som den missbrukas eller skadar andra, vad finns det då kvar av den till slut?

Är det rimligt att Johan Pehrson eller Morgan Johansson tar sig rätten att pröva det rimliga i vad du tycker, tänker och gör på nätet? Eller att vi får en statlig smakdomstol som avgör vad som får publiceras eller inte?

I en demokrati ska alla ha rätt att fritt uttrycka sina åsikter, som här i Almedalen, även om vi inte gillar deras åsikter. Det som gäller i Almedalen måste rimligen också gälla på nätet.

Offentlighetsprincipen har funnits i Sverige sedan 1766. Den kom till för att förhindra maktmissbruk och korruption. Alla har enligt denna princip rätt att ta del av allmänna handlingar hos våra myndigheter.

Undantag finns i sekretesslagstiftningen för uppgifter om till exempel rikets säkerhet och din personliga integritet som till exempel din hälsa och dina sociala problem.

Är det rimligt att begränsa offentlighetsprincipen ännu mer på grund risken att uppgifterna kan spridas på nätet? Jag tycker inte det, men det går säkert att se över lagstiftningen när det gäller förtal och ärekränkning när denna offentlighetsprincip missbrukas.

Det pågår förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Hur det går i dessa förhandlingar vet vi inte, de förs bakom stängda dörrar.

Men av det som läckt ut finns det krav från USA att införa en tvistelösningsprincip som ska skydda USA-företags investeringar i EU. Det skulle kunna leda till att dessa företag får rätt att stämma Sverige för lagar om konsumenträttigheter, miljökrav, konfliktregler och andra fackliga rättigheter om de skadar företagens möjligheter att göra vinst på sina investeringar.

I praktiken får då USA-företagen större makt än vår riksdag när det gäller utformningen av våra lagar.

Vid ett seminarium diskuterades om detta var bra eller dåligt. Från fackligt håll är de emot denna tvistelösningsprincip. I näringslivet finns en förståelse för att USA-företagen vill skydda sina investeringar.

Det stora IT-företaget Microsoft säljer tjänster i molnet, där privatpersoner, företag och myndigheter kan förvara datauppgifter för att själv slippa investeringar i dyra servrar. Risken är att ingen har full kontroll över hur dessa uppgifter används, det visade Snowdens avslöjande om NSA.

Men det hindrar inte att Microsoft vill att kommunerna satsar på molnet, för att där bland annat lägga uppgifter om anställda och om verksamheten inom till exempel vård och omsorg.

Skolan är ett annat område som Microsoft hoppas på ska utnyttja molnet mer än i dag. Men är det lämpligt att där förvara uppgifter om elevers betyg eller utredningar om barn som är stökiga eller har problem i undervisningen?

Vad är det för demokratiskt samhälle vi vill ha, undrade Maria Färm, Miljöpartiets rättpoliska talesperson vid ett seminarium. Det känns efter denna dag som att en sådan kommission verkligen behövs.