Det som en gång började med att dåvarande statsminister Olof Palme stod på en vagn och pratade, har svällt till en jätteorganisation. Hela 800 journalister har anmält intresse för att bevaka Almedalsveckan och de ungefär 3 000 seminarier och debatter som äger rum under veckan. Och det är frågorna om arbetsmarknad, skola, vård och omsorg som verkar bli de hetaste denna vecka.

Nu skiner inte solen på rosornas och ruinernas ö. I stället regnar det i Almedalen. Inte ett litet lätt duggregn, utan ett tungt hällregn. Allting blir blött, blött, blött. Alla kläder blir dyngsura. Hela Almedalen hukar under regnet och blickar mot skyn. Kan det någonsin bli vackert väder igen?

Sol eller i alla fall uppehållsväder är inte bara viktigt för att det är jobbigt för alla som arbetar under veckan att bli blöta. Regnet kan också – om det fortsätter – bli ett demokratiproblem.

Hur då kanske du som läser detta. Jo, det är ju de mindre organisationerna som inte har så mycket pengar som återfinns i mindre tält eller utomhus på Visbys gator och torg som drabbas hårdast när det regnar. Det är de som får färre besökare eller inga alls när regnet vräker ner. De med mer resurser som satsat på att hyra lokaler klarar sig bättre i regnet.

Vädret är därför en viktig del av Almedalsveckan, därför att det möjliggör även för den lilla människan och den lilla organisationen att göra sin röst hörd. Men om regnet står som spön i backen märks det vilka som har de stora resurserna och vilka som inte har lika mycket pengar att satsa denna vecka. Och som alltid drabbas de med mindre resurser hårdast.