Andas fårorna i pannan
som inte är så djupa än
drar näshår från roten
rakar ryggens tunna fjun
som på senare tid har blivit grövre
som din vinterhud,
som torkat ut
och krackelerat
för att sedan återigen mjukna
lagom till morgondagen då vi kan sockra oss trötta
och svepa kolhydrater till förbannelse
låt oss
snurra snabbare och snabbare
på gungan
den uttjatade nidbilden
vars snören
en gång knöts fast i ett finger
tillhörandes din blöta hand.
Vad vi vill?
vi vill bara
gunga högre och högre
så att vi till sist kan få spy upp allt det där
som hela våra liv har lyst med sin tunga
frånvaro.
