Inför IF Metalls kongress i helgen kräver flera avdelningar och klubbar att IF Metall, som organiserar 325000 industriarbetare, ska arbeta för att bemanningsföretag åter blir förbjudna i Sverige. Ett sådant förbud vore ett steg i rätt riktning för ökad trygghet på jobben. Bemanningsföretagens syfte är att permanent förse företagen med en flexibel arbetskraft som de snabbt och lätt kan göra sig av med vid konjunkturnedgångar och att dela upp arbetarna i ett A- och ett B-lag som kan spelas ut mot varandra. Ett A-lag av fast anställda som ser den otrygghet de bemanningsanställda lever under och genom detta känner tacksamhet och lojalitet med företaget. Ett B-lag av bemanningsanställda som är individuellt utbytbara om de vågar opponera sig, men som grupp ska de permanent finnas på arbetsplatsen.

Detta är en av grundtankarna i den japanska modellen med lean production som under 2000-talet har införts i massomfattning på svenska arbetsplatser. Otryggheten och pressen på löner som bland annat kommer genom användandet av bemanningsföretag är inte unikt för industrin. Inom byggsektorn används bemanningsföretag helt öppet till att pressa ner löner, försämra arbetsförhållanden och underminera anställningstryggheten. Även inför Byggnads kongress som hålls i sommar har kravet på ett förbud av bemanningsföretag rests underifrån.

Inom den offentliga vården och omsorgen är läget till delar ett annat. Privata bemanningsföretag, framförallt med läkare, kostar det offentliga enorma summor. Skattepengar som borde gå till vård och regelrätta anställningar, går istället till att berika privata företag. Utöver att urholka landstingens ekonomier innebär bemanningsföretagen inom vården sämre vård, ingen kontinuitet och minskad patientsäkerhet. Kampen mot bemanningsföretagen är därmed en naturlig del av striden mot privatiseringen av välfärden.

Men skillnaderna mellan offentligt och privat ska inte överdrivas. Istället gäller det för fackföreningsrörelsen att betona likheterna. Precis som på resten av arbetsmarknaden använder arbetsgivarna inom vården bemanningsföretagen till att upprätthålla underbemanningen och hålla nere lönerna. Sjuksköterskorna har i många år kämpat för högre löner. På grund av vårdens speciella förutsättningar är omfattande strejker svårare att ta till för att tillkämpa sig högre lön. De nyblivna sjuksköterskornas försök att få upp ingångslönerna genom att skapa arbetskraftsbrist har på många håll punkterats just genom användandet av bemanningsföretag.

Erfarenheten från de 20 år som har gått sedan borgarregeringen med Carl Bildt som statsminister legaliserade bemanningsföretagen visar att avtalsvägen inte räcker. Det förbud mot bemanningsföretag som innan 1990-talet gällde i Sverige under 60 år var bra och blockerade företagens möjlighet att splittra arbetare i två lag. När Bildts efterträdare Fredrik Reinfeldt nu ser ut att gå mot sin undergång vid ett troligt regeringsskifte i höst, är det ett givet politiskt krav från industrins arbetare att förbjuda bemanningsföretagen.

Sverige behöver inte bara en ny regering, Sverige behöver en ny politik. En viktig del i en sådan politik är att förbjuda bemanningsföretag – för tryggheten på jobben, för enheten bland arbetarna och för att stärka arbetarnas ställning på arbetsplatser och i samhället.

Robert Mathiasson

ordförande i Kommunistiska Partiet och f.d. volvoarbetare

Erik Pettersson

facklig sekreterare i Kommunistiska Partiet och klubbordförande inom IF Metall i Göteborg.