Det är en tät, tät novellsamling som den New York-bosatte författaren David Means har skrivit. Och den är mycket amerikansk. I positiv bemärkelse: Vi får komma till gudsförgätna luffartillhåll i bortglömda stater någonstans i mellanvänstern där luffarna går i slitna jeans med tummarna i framfickorna. Tränga in i en ovillig bankrånares hjärna. Få yuppies. Få bländvita leenden. Få dollartecken. Helt enkelt ett Amerika bortom de slitna klichéerna.
Ett bestående minne när jag slår ihop den komprimerade boken är den fruktansvärda skildringen av en korsfästelse som några ungdomar genomför. Det är med andra ord ingen bok för de äckelmagade. Men det är en bok för dem som vill komma det mänskliga psyket och utsatta personer nära.
Means har jämförts med Pulitzerbelönade författaren John Updike, liksom Nobelpristagaren Alice Munro. Det säger en del om kvalitén på de 190 sidorna.
