”För mig betyder svart skönhet”

Det strålar om Chimamanda Ngozi Adichie när vi träffas på ett hotellrum i Göteborg. Hon ler stort men det mest iögonfallande med Chimamanda är hennes häftiga frisyr; en massa små ”skruvar” som står upp på huvudet. Hår är inte bara hår, särskilt inte för en svart kvinna, menar Chimamanda Adichie.

– Rakt, långt hår är normen, det är det vi ser i tidningar. Svarta kvinnor lägger enormt mycket tid och pengar för att deras hår ska se ut som det man har bestämt att kalla vackert, för det är inte så vi ser ut.

Som barn plattade Chimamanda sitt hår – hon trodde att hennes naturliga hår var fult – och som tonåring satte hon i förlängningar. I dag vill hon att svarta kvinnors krusiga hår ska få vara lika normalt som rakt hår. Skruvarna som hon har i dag är en traditionell nigeriansk frisyr som är mycket ovanlig i dag men var trendig på 70-talet.

Är frisyren ett statement?

– Nej, det har jag inte tid med, jag har den för att jag gillar den, faktiskt.

I sin senaste roman ”Americanah” skriver Chimamanda om en ung nigeriansk kvinna som flyttar till USA. Först då inser kvinnan att hon är svart. Boken är ingen självbiografi men just den upptäckten gjorde också Chimamanda när hon kom till USA för att studera.

I Nigeria hade hon inte tänkt på ras. Däremot etnicitet, Chimamanda tillhör igbofolket, som är en av de större etniska grupperna i Nigeria.

– Jag ville vara igbo, nigerian och afrikan men inte det där ”svart”. I USA tillhörde jag gruppen svarta och folk gjorde många negativa antaganden om svarta.

– Jag var irriterad och road. Jag tyckte att folk var dumma som ifrågasatte om jag var smart. Jag kom ju från Nigeria där svarta människor var smarta.

I dag ser Chimamanda annorlunda på begreppet svart.

– Nu är jag glad att vara svart. Men det finns många sätt att vara svart, för mig betyder det skönhet. Jag tycker att mörka kvinnor och män är vackra.

I dag bor Chimamanda i både Nigeria och USA. Men Nigeria känns mer som hennes eget.

Jag tyckte att folk var dumma som ifrågasatte om jag var smart.

I sin stora succéroman ”En halv gul sol” – som Chimamanda imponerande nog säger på svenska – skildrar hon två välbeställda tvillingsystrar vars liv rasar samman under inbördeskriget på 60-talet. Kriget var mellan Nigeria och igbofolkets självutnämnda stat Biafra. Två miljoner biafraner uppskattas ha dött, bland dem Chimamandas morfar och farfar.

– Jag växte upp i skuggan av kriget. Men jag förstod det inte förrän jag började ställa frågor som tonåring, ingen pratade om det.

Chimamanda kände att hon måste skriva om kriget för unga människor visste inte mycket om det.

Att hon nu sitter mitt emot mig och äter vindruvor och dricker te på ett tjusigt hotellrum, beror på att ”En halv gul sol” har blivit film och den visades under Göteborgs filmfestival i slutet av januari.

Chimamanda Adichie är feminist. I ett känt tal som går att hitta på nätet, ”We should all be feminists”, berättar hon varför alla borde vara feminister. Det hon säger gäller såväl Sverige som Nigeria. Världsartisten Beyoncé – som hyllas av många feminister och kritiseras av andra – har använt delar av talet i låten ”Flawless” på sin senaste platta. Så vad tycker Chimamanda om Beyoncé? Det vill hon inte berätta.

Viktigast för feminismen är enligt Chimamanda att sluta uppfostra flickor och pojkar olika.

– I Nigeria uppfostrar vi flickor till att det ultimata för dem är att gifta sig. Och om en man gör en kvinna besviken så är det alltid kvinnans fel, hon måste ta ansvar för mannens känslor. Intelligenta kvinnor med bra jobb kan säga ”min man tillåter mig inte att göra si och så”. Det skulle inte en man säga.