Ett förslag om obligatorisk valfrihet – som tvingar kommuner att släppa in företag i äldrevård kommer att läggas fram, men uppmjukat,”Valfrihet är en kvalitet i sig”, säger utredaren Greger Bengtsson i DS (02/14) men nämner inte nackdelarna för personal och brukare som konkurrensutsatt äldrevård också lett till. (Men ett nytt EU-förslag kan öppna för nonprofitföretag, det är positivt.) Det finns dock andra sanningar bakom rubriker om nöjdhet, långsiktighet, valfrihet:

För de nöjda gamla, enligt Socialstyrelsen och SKL, bygger på enkäter som äldre svarar på, ibland med hjälp. Minst 9 av 10 av de gamla är, enligt forskning på KI, oförmögna att svara på den här typen av frågor. Att myndigheten ändå förlitar sig på metoden är märkligt. Och Attendos vd Henrik Borelius, som flitigt lobbat mot partier och regering, har ökat sin personliga förmögenhet med skattebetalarnas hjälp – och vill att vi glömmer fall av vanvård och avtalsbrott som lyfts i media. Den sparkade Attendoanställda visselblåsaren, undersköterskan Titti Bruhn (som sedan fick fast jobb på Sahlgrenska) är ett av många exempel.

I den nya boken Caremaskandalen, riskkapitalets fantastiska resa i äldrevården (Carlsson) skriver prisbelönta journalisten Erik Palm om när riskkapitalet upptäckte äldrevården som finansiär för sina svindlande affärer. Palm fokuserar framför allt på de tre stora aktörerna, Carema, (numera Vardaga), Attendo och Aleris.

Han visar hur vårdjättarna med kontrakt fulla av kryphål kan lova guld och gröna skogar och komma undan när det visar sig att skönmålningarna inte stämmer. Hur anställdas utbildning sparas bort, liksom arbetstimmar, promenader, blöjor, hygien. Han följer upp Carema, som granskades av en enmansutredare på Socialstyrelsen och som sommaren 2013 kom fram till att antalet liggsår nästan fördubblats på Koppargården under bolagets driftstid. Efter att kommunen tog över rapporterades inga fler vårdskador eller lex Maria-anmälningar (2012).

I den valdebatt som väntar om vinster i välfärden är Palms granskning en guldgruva för samhällsintresserade kommunalare, godtrogna politiker och tystad vårdpersonal.