Det har gått åtta år sedan Anne Elliot övertalades av sin nära vän och släkting Lady Russel att tacka nej till sin friare Wentworth. Nu är hon, som i Askungesagan, klämd mellan sina två systrar och sin fåfänga pappa, som inte är fästad vid henne. Fyllda 27 år anses hon vissnad och kan bara se fram emot ett händelsefattigt liv som gäst hos släktingar. Hon är älskvärd, tålmodig och diplomatisk. Nästan för god, ansåg hennes upphovskvinna, som dock samtidigt gör henne skarpsynt, självironisk, snabb i repliken och dessutom en tydlig kämpe för kvinnors rätt. Dessutom gjorde hon om slutet radikalt i sista stund, enligt biografen Park Honan( 1987). Vi läsare ska nog vara tacksamma för den utveckling hon låter den ganska naive Wenthworth genomgå i de sista omskrivna kapitlen. I varje romantisk berättelse måste denna vändning finnas, där huvudpersonen blir helt sedd och förstådd.
Av de sex romaner Jane Austen (1775-1817) skrev utkom denna hennes sista postumt, efter hennes död. Nyutgåvan i snyggt, läsvänligt format är väl översatt med bildande fotnoter i slutet. Omslagets porträtt hade dock med fördel kunnat bytas ut mot det enda som finns, målat av hennes äldre syster Cassandra. Litterärt är den, tycker jag, hennes bästa, med ett starkt driv i texten som gör att jag blir engagerad och även känner igen många av funderingarna om familjelivet, människors egenskaper och reaktionssätt på samma sätt som hon förtjuste sina läsare för 200 år och 100 år och 50 år sedan.
Anne Elliot är stolt, men inte titelsjuk. Hennes överlägsenhet handlar om att se bortom snobbism och ytlig fåfänga och in i människors sanna väsen. Hon är ingen jämlikhetskämpe, det är den borgerliga moralen som tar säte i hennes kropp och penna. De som strävar framåt och åstadkommer något verkligt beundrar hon mer än de som vårdar sina ägodelar och släktnamn. Jane Austen var inte en olycklig hemmadotter, hon älskade sin familj. I Övertalning ger hon ändå en rad nålstick åt det samhälle som stänger inkapabla kvinnor och låter inkompetenta män härja fritt. Och så handlar det förstås om Kärlek, den som övervinner allt, i alla fall i romanens värld.
