Sällan har väl reportageformen förenats så lyckosamt med ögonöppnande fakta och åsikter om bistånd och utveckling i Afrika som i SvT-korrespondent Erika Bjerströms innehållsrika och samtidigt oerhört lättlästa berättelser om hur det nya Afrika växer fram – och kräver att väst omprövar sin biståndspolitik och även synen på hur och på vilket sätt vi bäst samverkan med de 53 sinsemellan olika länderna – som ändå alltmer ser sig som en samarbetsgrupp, med allt starkare gemensam röst. Är det bistånd eller handel som hjälper Afrika bäst? Läsaren får många tillfällen att fundera – och själv kunde jag inte sluta läsa!
Bjerström är journalist och har rest runt och rapporterat från Afrikas alla hörn under flera decennier. Flera exempel har också visats som reportage i bland annat SvT:s Korrespondenterna, men fungerar lika bra i boken. Här finns exempelvis det tänkvärda exemplet om massajkvinnorna på landsbygden i Kenya som tillverkade smycken som även såldes i Paris. Hon skildrar hur mobiltelefonerna gett fiskare och jordbrukare chans att göra bättre affärer, och hur de tagit över både bankernas och internets roll som förmedlare av betalning och information. Mobiler används nu av 70 procent av Afrikas befolkning. Färre känner kanske till att Rwanda infört en allmän sjukvårdsförsäkring, och att Ghana finns bland de 22 stater i Afrika som nu räknas som medelinkomstländer. Det betyder inte att problemen är lösta, tillväxt sker från låg nivå, klyftorna är stora och ibland ökande, korruptionen alltjämt ett jätteproblem och Kinas dominans på kontinenten förtjänar att problematiseras.
Det nya Afrika visar ändå tydligt att den dominerande bilden av bistånd som frälsarkrans till de nödlidande fattiga folken behöver motbilder och mer ömsesidiga relationer. Handel i stället för bistånd? Frågan kan inte besvaras med ja eller nej, men dina fördomar får sannolikt ge plats för många nya funderingar.
