”Meh… Nu har jag vart uppe för sent igen!” Eller… Har jag? Va faan, jag har ju ändå inget för mig imorrn, så va fan ska jag bry mig om vilken tid jag går och lägger mig? Det finns öl kvar i kylen så det är chill…

Jag har ju faktiskt gjort ”mitt” idag. Träffat killen jag är kontaktperson till. Eftersom det inte tog lång tid så åkte jag till mamma. En annan aktivitet som kan klassas som ”bra gjort”. Det var inte därför jag åkte till mamma, men jag hade det i tankarna, precis som hoppet om att få låna 100 kronor.

Jag heter Yasmine. Jag är 26 år gammal, född och uppvuxen i Sverige, betyg från gymnasiet, Varierande erfarenheter från livet… Ja vad mer? Jag är mer eller mindre arbetslös, och har vart det i fler år än jag vill erkänna. Jag bor just nu gratis hos en god vän till mig. Ingenting jag gärna skyltar med, men det är sanningen.

Detta får mig absolut inte att växa som människa. Jag känner mig som en snyltare.
 
”Jag HAR faktiskt en anställning. Jag är faktiskt timanställd på Danderyds sjukhus. På sjukhuuset, hör ni? Daaanderyds sjukhus, en timanställning! Jag är även kontaktperson. Och så söker jag jobb, typ tio i veckan. Ni ser! Jag försöker!”
 
Åh jag känner mig som en jävla loser! Vad fan har jag att komma med? ”Jag söker aktivt, jag har ett bra CV, OCH personligt brev.” Äh lägg av! Du bor fortfarande på din polares soffa.
”Men sluta nu, jag ÄR smart, jag KAN! Jag har ju gått på Lunds universitet. Inte alla kommer in där”. ”Fullföljde du utbildningen… Nej… Så varför ens använda det som en referens?”
 
Hur jag brottas med mina egna tankar är helt galet. Undra om ni som läser är som jag och har lika många tankar i huvudet samtidigt, eller om några har fler, några färre.
 
Jag vet inte hur jag ska se mig själv. Jag vet inte ifall jag ska låta samhällets norm få definiera mig, för då är jag körd. Vet samtidigt inte ifall jag gömmer mig bakom någon slags anti-moral. Försöker jag tillräckligt? Försöker jag för mycket? Ska jag vara arg på samhället för att jag inte får en chans? Eller ska jag klandra mig själv för att jag inte försöker tillräckligt?