1. Varför valde du att skriva på det här sättet: att blanda matkunskap med livskunskap?

– För att matlagning hänger ihop med allt som är roligt och knepigt med att vara människa. Det hade så klart varit enklare att skriva om hur man hackar lök och bryner kött på bästa sätt, men en sådan bok hade ju blivit urtråkig, dessutom hade den knappast hjälpt den som har dåligt självförtroende, saknar inspiration eller tappat sugen på att laga mat sedan hon eller han blev förälder.

2. Vem är din tänkta läsare?

– Jag har nog ingen. Men det verkar som om kvinnor med humor är den grupp som uppskattar mina böcker allra mest, och sådana kvinnor finns det gott om.

3. Vad har kärlek med matlagning att göra?

– Vad har inte med kärlek att göra? Nästan allt vi pysslar med syftar i förlängningen till  att vi ska bli sedda och älskade. Visst, vi äter för att överleva. Men att vi äter tillsammans med andra beror på att det är så människor håller ihop sina relationer. En familj som inte äter samtidigt är bara ett knippe individer som delar bostad. Gifta par som slutar äta tillsammans slutar också att prata med varandra. Och ser du matlagning som något du i första hand pysslar med för att stärka dina relationer får det en helt annan laddning och betydelse.  

4. Går det inte att njuta av god mat ensam?

– Jo, absolut, det går  även att njuta av sex på helt egen hand, men i regel blir det roligare att dela saligheten med någon mer. Det är klart att det kan vara gott att äta själv. Men hela poängen med att äta är ju att man får sätta sig ner, se en annan människa i ögonen och prata med henne.

5. Varför säger en del människ-or att de inte kan laga mat?

– Jag har ingen aning, fråga dem, men antagligen är det något de fått om bakfoten. Alla som kan äta mat med kraft och inlevelse kan också lära sig laga mat. Man måste bara hitta viljan, lusten och motivationen. Och knäcka koden till hur man gör för att mat ska bli god.

6. Vad har gamla pojkvänner i kapitlet om efterrätter att göra, efterrätter är väl trevligt?

– Efterrätter och kärleksrelationer har det gemensamt att vi brukar ångra dem när de väl är avslutade. Det tycker jag är helt fel. Man ska aldrig någonsin ångra något man vid något tillfälle njutit av, vare sig män eller desserter.  

7. Varför är du emot kost?

– Jag är emot allt som gör mat och matlagning till något krångligare och ensammare än vad det borde vara. God mat ger glädje här och nu, kost är något vi plågar oss med för att belönas med en tänkt viktnedgång längre fram. Det är inte en människovärdig livsstil, tycker jag. Som att hela livet ska stå på vänt till kroppen uppnått ”rätt vikt”. Speciellt inte som i stort sett alla som äter enligt en diet återfår sina kilon inom två år.

8. Däremot hyllar du fransmän, varför?

– Nja, det jag hyllar är de franska kostråden, eller det som i Frankrike motsvarar det svenska Livsmedelsverkets näringsrekommendationer om hur många kalorier vi ska äta fördelat på kolhydrater, protein och fett. De franska kostråden lyder i sin helhet ”Ät god mat, laga den själv och ät den med andra”.

9. Ett kapitel handlar om barn som inte vill äta, vad gör man?

– Man slutar hetsa upp sig så förbannat och fortsätter att laga och äta den mat man själv tycker om. Sen äter man den med förtjusning – på sikt smittar den inställningen nämligen av sig. Har man barn som klagar på det som serveras, och det har väl de flesta, så kan man påminna sig om att kritik från individer som regelmässigt äter sina egna snorkråkor faktiskt inte är något att bry sig om.

10. Kan du ge oss något smakprov från nästa omgång av Historieätarna?

– Nästa avsnitt av Historieätarna är en julspecial som sänds på annandagen i SVT1. Jag och Erik (Haag) äter och dricker jul under tusen år. Själv råkade jag äta så mycket konstig julmat att jag fick feber. Det är verkligen ingenting jag rekommenderar, men vad gör man inte i historieforskningens tjänst.