Det går naturligtvis egentligen inte alls för sig att betygsätta någons dagbok. Och är En dramatikers dagbok ens ”bra”, det som tre pluppar betyder enligt vår betygsnyckel?
Sanningen är att den är hiskligt ojämn. Så måste det nog bli när man ger ut en bok på över 1 400 sidor (sägs det, dagbokens sidor är onumrerade).
Vad är det egentligen som är bra? Vad är det som får mig att fortsätta läsa? Vad är det som får folk på gatan att stoppa Norén och tacka för läsupplevelsen?
Jag tror att svaret på de frågorna finns i ett ord: Uppriktighet. Lars Norén visar helt enkelt – fast enkelt är nog motsatsen till vad det är – upp sig själv som just den han är. Han är oansvarig, han ljuger, han skjuter upp alla jobbiga beslut. Han är med andra ord precis som alla oss andra. Och samtidigt är han en fantastisk far, en framgångsrik författare och en god vän. Han visar upp svagheterna, han visar upp styrkorna. Helt utan att smickra, helt utan att skyla över.
Det är det som gör oss förskräckta, det är det som får oss att rynka på pannan. Och det är det som gör det så lätt att i stället för att recensera boken, recensera livet. När Lars Norén öser galla över sitt hatobjekt nummer ett – Radions Thomas Nordegren – är det ibland rent motbjudande. Det är å andra sidan tveksamt att ens ge ut de värsta invektiven (Nordegren kallas bland annat för ”stånkande vulgär” och en ”narcissistik gris”). Å andra sidan är detta alltså just vad Norén tycker, det är så här han är. Är det någon dygd han aldrig tummar på, är det ärligheten.
Det finns avsnitt i boken som inte ger mig något alls, som nödvändigtvis måste dra ner slutbetyget. Det är Noréns utläggningar om Heideggers filosofi (antagligen för att de helt enkelt går över huvudet på mig) och sen är det de avsnitt som kallas ”osynlig dagbok”, ett slags stream-of-consciousness-texter helt utan logik och överskådlighet.
Varför ska man då läsa det här? Ja, för det första kanske man inte ska det. För det TAR tid, och det finns många bättre böcker därute. Men vill man verkligen komma en 69-årig svensk man in på livet, ger Norén oss allt. Så här är han.
