Fotografen Beata Bergström föddes 1921 och kom från Uddevalla till Stockholm på 1940-talet. Hon studerade först måleri för Otte Sköld, men det var med sina teaterfotografier hon skulle bli legendarisk.
  Det är en riktig soffbordsbok som bokförlaget Signum nu ger ut. Med hundratals bilder som inte bara är svensk fotografisk historia utan också en fängslande teaterhistoria. Från Sif Ruud till Helene Sjöholm, från Georg Rydeberg till Peter Stormare.

Teater kallas ju ögonblikets konst och däri ligger Bergströms styrka: Att fånga skådespeleriets själ i en kort svartvit stund av närhet. För alla oss som inte var födda när Alf Sjöberg satte upp sina banbrytande föreställningar eller när Eugene O’Neill uruppfördes på Dramaten är det här omistligt. Det är som om man var där! Och även om man njutit ynnesten av att exempelvis ha sett Kristina från Duvemåla på plats flyttar den här boken en tillbaka till ögonblicket.
  I Magnus Florins förord berättas hur Ingmar Bergman klagade på Beata Bergström för att hennes kamera lät. ”Jag gick ut och grät. Och så fick det räcka.” Hon kom inte tillbaka till Dramaten.