De tog över demensboendet

Men innan de tog över Rallarrosen var de tveksamma till om de skulle klara av det:
  – Vi var rädda för hur det skulle gå. Men vi har fördelat ansvaret mellan oss och alla är engagerade och hjälps åt med att lösa problem som dyker upp, säger Carina Lind.
  KA sitter med Carina och Birgitta i Rallarrosens allrum. Det rymmer köket, tre matbord och en hörnsoffa där vi sitter. Medan vi pratar fylls rummet av doft av fiskgratäng, dagens lunch.

För 10 år sedan ville Täby kommun avveckla Rallarrosen i Täby kyrkby som gick med förlust. Men både personalen och anhöriga ville ha boendet kvar.Så när kommunen frågade om personalen var intresserad av att ta över Rallarrosen fick de plötsligt mycket att fundera på. De gick igenom vilka kunskaper och utbildning som fanns inom gruppen. Det krav som finns på att verksamhetschef-en ska vara högskoleutbildad uppfylldes i och med att en i personalgruppen, Ingrid Sundström, var högskoleutbildad arbetsterapeut.
  – Sen visste vi inte om vi skulle driva kooperativet som ett aktiebolag eller en ekonomisk förening, och vi visste inte hur mycket pengar vi behövde satsa, säger Birgitta.

”Det ser gott ut”, säger Olle Engblom när Birgitta Blom serverar dagens lunch, fiskgratäng och lättöl.

De beslutade sig för att bilda en ekonomisk förening eftersom medlemmarna då inte behövde lägga egna pengar till ett startkapital. 
  – Ingen lade in mer än en medlemsavgift på 500 kronor. Sen fick vi förfakturera kommunen på vårdpengen. Vår inställning till det här med vinst var att vi inte gillade tanken på verksamhet som är vinstdriv-ande. Sen ska ju ett företag gå med vinst, men då tycker vi att vinsten ska gå tillbaka till de boende eller användas till hög-re löner eller någon bonus till personalen. Vi har bland annat köpt in luftmadrasser till alla boende, säger Carina Lind.
  Personalen hade idéer om hur man kunde förändra Rallarrosen och förbättra ekonomin. Det gamla kontoret gjordes om till en boendelägenhet, schemat har förändrats och så har Rallarrosen slutat köpa in en nattberedskapstjänst av kommunen. I stället turas personalen om att ha nattberedskap och kan bli inringda om något oväntat skulle inträffa.

Fyra ur personalgruppen valde att bilda den ekonomiska föreningen som då blev kooperativets styrelse. Övriga nio i personalgruppen, däribland Birgitta, är anställda av kooperativet och i princip är alla från förr kvar. Rallarrosen vann nyligen pris som bästa personalkooperativ i norra Stockholm av företagsrådgivarorganisationen Coompanion, bland annat för att personalomsättningen är så låg. Brigitta tror att alla har stannat kvar för att det är så bra stämning på Rallarrosen:
  – Det handlar om hur vi är mot varandra och de boende, vi har kul.  Och de boende känner av stämningen.
  De fyra i styrelsen har delat upp de arbetsuppgifter mellan sig som tidigare sköttes av flera chefer på kommunen.   
  – Jag har ansvar för löner och fakturering, och det är nog det enda jag inte hade erfarenhet av innan. Jag är självlärd kan man säga, säger Carina Lind.

Carina Lind har lärt sig hur man betalar ut löner på egen hand.

Att kunna fatta beslut utan att blanda in chefer är en av de största fördelarna med att driva Rallarrosen som ett kooperativ, enligt både Carina och Birgitta. De hinner med fler aktiviteter och gör fler inköp än tidigare.
  – Det blev ett himla ringande för att höra vad saker och ting fick kosta förut. Nu beslutar vi om allt själva, säger Birgitta.  
  Alla i kooperativets styrelse deltar i omvårdnaden, men har några timmar varje vecka avsatta till det administrativa arbetet. Carina arbetar med lönerna drygt sex timmar i veckan.
  – När man jobbar på golvet ser man tydligare vad som behövs. Men lite kluvet kan det kännas i och med att jag har dubbla roller: som undersköterska och arbetskamrat, men också som medlem i styrelsen som fattar beslut om verksamheten. Det kan vara svårt att inte berätta om beslut som styrelsen har fattat till de andra i personalgruppen innan personalmötena, säger Carina.

Plus och minus
med personalkooperativ

+ Personalen har ett större inflytande. Alla kan lämna förslag om förändringar av verksamheten och vid större beslut röstar kooperativets styrelse. Varje medlem har en röst.
+  Det går snabbare att fatta beslut om verksamheten och man ser snabbare vad som behövs.
+ Fler aktiviteter och inköp kan göras.
– Det kan vara svårt att hålla koll på regler från till exempel Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket.
– Det kan vara svårt att alltid följa rutinerna för dokumentation.
– Det extra ansvaret kan ibland kännas tungt, särskilt att lösa problem med bemanningen.