Anna Lindh förde en utrikespolitik som byggde på värderingar och hon var aldrig rädd för strider.

Jag minns hur hon under ett FN-möte först hade skällt ut den turkiske ­utrikesministern för att kurderna vägrades sina rättigheter och sedan i samma takt läxat upp den iranske utrikesministern för bristande respekt för mänskliga rättigheter i Iran.

Därför blir jag så besviken på den bild som medierna nu skapar av henne. I SVT:s dokumentär om Anna Lindh framställs hon som en karriärist och den bestående känslan efter programmet var att hon inte drevs av engagemang. Vad vi gemensamt bör minnas är att genom mordet på Anna Lindh förlorade miljontals människor runtom i världen en politiker som förde de förtrycktas talan.
 
Enligt mig var Anna Lindh den enda utrikesminister som engagerade sig i kurdfrågan av hela sitt hjärta. Hon markerade tydligt att ett EU-medlemskap för Turkiet inte är aktuellt om kurdernas rättigheter inte respekteras. Det är därför Financial Times utnämnde henne till Turkiets fiende nummer ett.

Under Sveriges ord­förandeskap lyckades EU, tack vare Anna Lindhs skicklighet, förhindra krig i Makedonien. För henne handlade inte folkrätt bara om suveräna staters rättigheter utan även om mänskliga rättigheter.
 
Anna Lindhs starka engagemang för integrationsfrågor och framför allt diskriminering av muslimer är kanske mindre känt. Jag känner muslimer som brukar säga att Anna Lindh fick dem att känna att Sverige också var deras land. I Tensta, där jag växte upp, kunde man möta Anna Lindh i centrum, på Tensta gymnasium eller på Tensta konsthall. Många jag känner brukade komma till Tensta marknad för att de där kunde räkna med att Anna Lindh dök upp och man kunde få en pratstund om Sveriges engagemang för det egna hem­landet. Hon trodde verkligen på ett samhälle där det skulle finnas nära kontakt mellan medborgare och beslutsfattare.

Jag tror inte att svenskar helt har förstått vilken stor politiker Anna Lindh var, särskilt utomlands. Där betraktas hon som en statsman i samma klass som Olof Palme.

JA
till Mats Engströms bok, ”Anna Lindh och det nya Europa”.

NEJ
till att några fanatiska republikaner i USA var beredda att förstöra världseko­nomin.