Hemläxa för Björklund och Baylan
Det är med den likvärdiga skolan som med det mångkulturella samhället: Bra i princip -- men inte i mitt klassrum eller på min skolgård tack. Så kan man tolka den rörelse som sker i Sverige i allt snabbare takt mot en sortering efter klass och etnicitet och även efter kunskaper i den svenska skolan. En skola som nu är "mer eller mindre krossad i konkurrensens, valfrihetens och vinsternas namn".
De bistra orden ovan är Carl Thams som lämnade FP, blev socialdemokrat och skolminister åren 1994-1998. Hans inlägg i den nya antologin Slaget om den likvärdiga skolan från fackliga idéinstitutet Katalys riktar sig speciellt till S talesperson Ibrahim Baylan. ”Socialdemokraterna borde nu visa att det är ett reformistiskt parti som har förmåga att lära av misstag. Avveckla skolpengen och konkurrenssystemet, förbjud och fasa ut de vinstdrivna skolorna och skapa ett nytt styrsystem som sätter kvalitet och social utjämning främst. Det är vad Baylan borde säga.”
Redaktören, Daniel Suhonen, själv ett barn av den sammanhållna skolan, konstaterar inledningsvis att han har densamma att tacka för att han både klarade sig bra – och mötte kamrater med annan bakgrund. ”Som hävare av klassamhällets tvångströja är en bra skola den viktigaste trampolinen när den fungerar och förvandlas till en fälla att fastna i när den upphör att fungera.”
I antologin beskrivs besluten, vägen mot och effekterna av världens mest marknadsutsatta och decentraliserade skola. Tham skriver: ”det tog socialdemokratin nästan ett halvt sekel att tillsammans med det då skolprogressiva Folkpartiet skapa en sammanhållen skola där klass och ursprung spelade en liten roll. En sådan skola är, insåg de ledande socialdemokraterna, grunden för ett mer jämlikt samhälle.” I andra kapitel presenteras, analyser, forskning, statistik och sammanställningar av sjunkande kunskaper och den osäkra tillvaro för eleverna som vi ser i dag och som avlövat även lärarna på auktoritet.
Forskare och utredare visar hur valfriheten för föräldrar och elever i det svenska systemet gynnar barn från hem med studietraditioner – och hur inte ens de stora summor som en del kommuner satsar på att ge stöd åt utsatta skolor lyfter barnen nämnvärt. Det är nämligen blandningen som gör det. Barn och lärare behöver mötas och utmanas av alla sorters elever. Om inte, sjunker hela klassen ihop. Skolor konkurrerar nämligen främst med kvaliteten på sina elever. Väletablerade föräldrar som ser sina skolor få för stor andel barn av ”fel sort” och med annat ursprungsspråk byter snabbt. Några talande rubriker: ”Segregation är lönsamt och skolbolagen tjänar pengar på segregation”. ”Låg lärartäthet en förutsättning för vinst.” ”Skolaktiebolagen segregationens motor” ”Den ökade segregationen mellan skolor beror på skolvalet.”
Slaget om den likvärdiga skolan är en tunn bok, mätt i sidantal, men de fakta och analyser den rymmer ger den tyngd. Den borde vara hemläxa för både dagens folkpartistiska skolminister Björklund liksom för hans S-utmanare Baylan. Båda har ett arv att förvalta av en tidigare gemensam strävan mot en sammanhållen skola där alla får samma chans.
Att alla elever ska ha samma möjligheter och rättigheter till skola och undervisning är en hörnsten i skollagen. Men på mindre än 25 år har skolan ändrats i grunden – effekterna drabbar även dem som skenbart vinner på systemet. Konsekvenserna av en segregerad skola som ställer en stor grupp barn utanför möjligheter till klassresor och framgång oberoende av familjebakgrund kommer hela samhället att förlora på, genom ökad kriminalitet, mer uppgivenhet, sjunkande kunskaper för alla barn. Som LO-utredare Ulrika Vedin konstaterar: Att likvärdigheten i grundskolan försämras är en avgörande fråga för LO eftersom alla barn förlorar på det, men LO-gruppernas barn förlorar mest.
