I början jobbade jag bara tre timmar i veckan. Men det blev mer i och med att jag var på jobbet varje vecka. Mina tre timmar blev snart tio, femton och till slut var jag uppe i 35-40 timmar i veckan. Men bara som timanställd utan någon trygghet. Min trygghet var a-kassan. Jag skulle klara mig även om det blev en svacka och mindre antal timmar i veckan. Nu har den svackan kommit. Och då kommer deltidsregeln in i bilden. Om jag måste välja mellan att stämpla på heltid eller jobba några timmar i veckan har jag inte råd att välja jobbet!

Jag har två arbeten, men båda mina jobb är timanställningar och därmed osäkra. Troligtvis kommer jag att ha ganska mycket jobb i framtiden. Men det finns risk att det kommer perioder när jag jobbar bara en dag eller några timmar i veckan. Om jag stämplar fyra dagar i veckan tar mina 75 deltidsdagar slut mycket fort. Och då måste jag välja att bara stämpla eller bara jobba.
  När mina deltidsdagar är slut skulle jag vilja fortsätta att jobba så mycket som möjligt med a-kassa som trygghet. Jag är 56 år och det finns risk att jag inte får en heltidsanställning. Men om jag jobbar med mina nuvarande anställningar kommer mina a-kassedagar räcka länge, kanske ända tills jag kan gå i pension om fem år. Om jag börjar stämpla på heltid kommer jag att förlora mitt extrajobb och har kanske inte råd att gå i pension vid 61 år. Då blir det kanske fyra år till i Fas 3.

Är det verkligen bättre att jag slutar att jobba och börjar stämpla på heltid? Då räcker a-kassedagarna ett år, sedan blir det fas 2. Jag får kanske en praktikplats och en arbetsgivare får gratis arbetskraft. Eller kanske blir det vuxendagis som Arbetsförmedlingen betalar för. Sedan blir det fas 3… Jag får pengar från staten utan att jobba. Under flera år. Är det inte slöseri med skattepengar?
  ”Det ska löna sig att arbeta”, sägs det. Det gäller tydligen inte för alla.

Hannele Salminen,
lärarassistent